Aftonbladet – 20 januari 1873, sida 2

vandter, hvilka hafva så många intressön gemehsammä: en vigtiga frågan om försvarsverkets ordnande på ett för vår sjelfständighet bettyggande sätt utgör föremål för Mina allvarliga omsorger. Ett förslag tilkförändrade bestämmelser för härens organisation är under utarbetbiög. Under livatje organisationsform är emellertid en fullständig och väl ordnad generalstab nödvändig. Förslag till bildande af en sådan skall Eder meddelas och i vissa delar till Eder pröfning hänskjntas: Till organisation af sjöförsvarets militärpersonal har blifvit uppgjordt ett förslag, bygdt på grundsatsen att värnahdet af våra kuster utgör sjövapnets uppgift. De-senare årens för näringarna gynnsamma förhållanden och den rikliga tillgång på kapital, som derigenom uppstått, mana till arbete för vidare utveckling af vårt lands hjelpkällor. Medan Jernvägar, färdiga eller under anläggning, i flera rikthingar genomskära de sydliga delarne af landet, saknas dessa kommunikationsmedel ännu nästan alldeles i de norra. Jag vill alltså föreslå Eder förberedande åtgärder till en stambanas anläggning norr om Gefles—Dala jernväg, Till lättnad i de af ålder jorden åliggande besvär är Jag sinnad att afgifva ett förslag öm kronobrefbäringens upplörande. Atskilliga förändringar i undervisningsväsendet vid våra elementarläroverk hafva på senaste tiden blifvit ifrågasatta. Sedan en för ärendets utredning nedsatt komite under det tilländalupna året afslutat sitt arbete, har Jag nu för afsigt att för Eder framlägga eh plan till ordnande af denna vigtiga angelägenhet. Nedkallande Guds välsignelse öfver det Riksmöte, som Jag härmed förklarar öppnadt, förblifver Jag Eder, Gode Herrar och Svenske Män, med all Kunglig Nåd och ynnest städse välbevågen. Justitlestatsministern uppläste derefter en del af berättelsen om hvad sedan senaste riksdag i rikets styrelse sig tilldragit. Sedan detta skett, framträdde Första kammarens talman, grefve Lagerbjelke, och höll ÅA Första kammarens vägnar följande helsningstal! Då riksdagen nu för förstal gången inför E. K. M:t frambär uttrycken af sin under: såtliga Yördnad, delar BE, Mits ädla hjerta för vissa de känslor, som främst göra denna stund till minnets, saknadens och tacksamhetens. Det fasta förtroende och den innerliga tillgifvenhet, söm öfnsesidigt förenade konung Carl XV och Sveriges folk, voro icke ett stundens tillfälliga verk; de härflöto från det sannt fosterländska sinne, hvarmed konungen djupt känds och uppriktigt delade sitt folks känslor och önskningar. Denna gemensamhet mellan konung och folk, isinnesart och åskådningssätt, i sträfvanden och förhoppningar, gaf konungen en makt, som intet lagbud kan förläna, makten öfver folkets hjertan. band skall med leg byggas, var konungens valspråk, och land. blef än der hans regering med lag bygdt. Flere och vigtiga voro dessa lagar, vigtigast den, som åt landets representation gaf ny form och sammansättning. Lika visst som konung Carl XV:s regering skall på historiens blad intaga en framstående plats, lika visst skola kommande slägten läsa dessa blad med från fädren ärfda känslor af kärlek och vördnad för minnet af den alltför tidigt bortgångne konungen. Om Svea folk med smärta ser tillbaka på hvad det förlorat, är dock dess förtröstan på framtiden icke mindre trygg, ty det vet, att ledningen af dess öden hvilar i en konungs händer, hvilken åt Brödrafolkens väl egnat sina rika krafter, och som med begrundad erfarenhet och skarp framtidsblick vill och kan häfda det förbund, som från urminnes tider utgjort det svenska sams hällets styrka, förbundet mellan konungamakt och folkfrihet. Hvad framtiden bär i sitt sköte af svårigheter, bekymmersamma att öfvervinna, eller af framgångar, ärorikt vunna, vet ingen; men det veta vi alla, att hvilka ödets skiften än må blifva, skola Sveriges konung och Sveriges folk trofast stå vid hvarandras sida och hos hvarandra och genom hvarandra hemta betryggad kraft till framgångsrikt arbete för ett älskadt fosterlands välgång och ära. Med sådan förtröstan, och under liflig önskan om lycka och välsignelse för konung och konungabus, anhåller Första kammaren, utt inför E. M:t få frambära de oskrymtade ittrycken af sin förtroendefulla tillgifvenet samt utbeder sig att i E. K. Mjits nåd ;ch ynnest städse få vara innesluten. Andra kammarens talman, hr A:sker, framrädde derefter och yttrade: S. 4. K. Det nya riksdagsåret kan icke se sig tillvaka utan att med hjertats rörelse deltaga brödrafolkens smärta vid den bortgångne onungens grift. Men, under det saknaden gnar sin betydelsefulla gärd åt Honom, som med lag kringgärdade bondens ax, nsluta sig de begge folkens förhoppningar ill en ny konung, som under mer än vanigt gynnsamma förhållanden gör sitt valpråk gällande i händelsernas gäng. Ett upplyst och fritt folk värdera alltid