STOCKHOLM den 20 Januari. Konungen har i dag på rikssalen förklarat riksdagen öppnad. Den sedvanliga ceremonien derstädes föregicks på öfligt sätt af gudtjenst i Storkyrkan, dit kamrarnes ledamöter begifvit sig i procession från sina samlingssalar i riksdagshuset. Predikan hölls af komministern N. I. Stålire, som med anledning at ingåtgsspråket 1 Chrönikeboken 17: 27 och text ur 5:te Mosebok Herre, se här neder af din helga boning i himlen och välsigna ditt folk talade öfver ämnet: Våra pligter, om vi vilja Guds väl signelse. Vid altaret officierade komministern E. A. Norman och komministern E. W. Rundivist. Efter gudstjenstens slut begåtvo sig kamrarnes ledamöter till rikssalen, dit äfven den k. processionen, företrädd af drabanter, pager och härolder, en stund derefter anlände. Man såg i processionen svenska och norska statsrådsledamöterna, högsta domstolens 1edamöter, serafimerriddare, justitiekansleren, justitieombudsmannen, hofstaten, konungens stab, rikshärolden, hertigen af Dalarae i farstlig krona och mantel, samt slutligen konungen bärande furstlig krona och mantel samt omgifven af justititestatsministern, utrikes ministern samt norska statsministern och sin stora vakt. Konungakronan, som jemte spiran bars i processionen vid konungens sida, hvilade under akten på en estrad å högra sidan om tronen. Sedan konungen intagit sin plats på tronen och riksmarskalken äskat ljud, höll konungen följande rottal Gode Herrar och Svenske Män! Mera än fem årtionden hafva förflutit, sedan min frejdade Farfader uppsteg på den tron, till hvilken Sveriges folk genom fritt val Honom kallat. Denna tid har för vårt fädernesland varit en fredens tid. Ökadt välstånd, lycklig samhällsutveckling och ostörd samverkan emellan styrelse och folk hafva varit dess utmärkande drag. Carl Johan blef svensk, och Hans ätt har satt sin ära uti att vara det. ITFolkets Kärlek gåg stamfadern sin Belöning, och alltmera enstämmigt blifver bäfdens vitesbörd, huru berättigad Han dertill varit. Att Rätt och Sanning styrka blef sonens på våra gruudlagars ord stödda regeringsuppgift, och det är den förstfödde soönsonöns ära att med Lag hafva Landet byggt. s Under sin trettonåriga, fridsälla och lyckosamma regeringstid omfattad af sina folks kärlek, har Carl den Femtonde till sin nyss tillslutna graf åtföljts af deras djupa saknad. Med landets sorg vid en folkkär Konungs förtidiga bortgång förenar sig äfven Min öfver förlusten af den högt älskade Broder, efter hvilken Jag i arf tagit Sveriges urgamla tron, och då Jag nu, för första gången såsom Konung, helsar Eder, Gode Herrar och Svenske Män, sker det under förhoppning, att I på Mig skolen öfverflytta den tillgifyenhet, Min företrädare -egt, och egna Mig det förtroende, som är tronens säkraste stöd. Det första mötet mellan Konungen och folkets lagliga ombud är betydelsefullt. Det leder tanken på sjelfva grunden för ett samhällsskiak, som, af ålder rotfästadt och genom sekler fortplantadt, in i dag utgör vårt lands styrka och lycka. Sveriges Konung och Folk, båda medvetna icke blott af sina i lagen utstakade rättigheter, utan ock af sitt ansvar, skola med ömsesidig aktning och kärek värna och bistå hvarandra. Sålunda skall allmänt väl främjas och, med Guds njelp, våra fäders land äradt och fritt emnas efterkommande i arf. Föreningsakten emellan Sverige och Norge har knutit ett band som tiden edan befästat. Ökade förbindelser och tt förtroligare umgänge emellan folken kola underlätta den för båda gemenamme Konungens bemödanden att stära och utveckla denna:förening, som tgör en borgen för Brödrarikenas sjelftändighet och lycka. Från Monarker och Statschefer i främnande länder har Jag fått emottaga föräkringar, såväl om deras deltagande i år stora förlust, som ock om deras! änskapliga sinnelag mot Mig och del: örenade Rikena. Att med alla främmande makter bibeålla och utveckla de så lyckligen betående göåda förhållandena skall blifva öremål för Mitt oaflåtliga bemödande.l u enigare vi äro inom oss sjelfva, ju tarkare och mera hedrad blifver ock år yttre politiska ställning. Genom den nyligen afslutade skandiaviska Konstoch Industri-utställningen Kjöbenhavn har än vidare blifvit ådaalagdt det innerliga förhållande,som är idande emellan oss och vårt grannrike janmark. Det förslag till gemensamt kandinaviskt myntsystem, som efter flerudiga förberedelser nu skall Eder föreNN Tr