Aftonbladet – 17 januari 1873, sida 3

Bret från Amea. (Forts, fr. n:r 12.) Att bonden i vissa fall har rätt, låter väl icke gerna förneka sig, ty nog gör väl en och annan tidning i Sverige sig stundom skyldig till missgrepp rörande Amerika som äro oförlåtliga, och som ingalunda medföra den åsyftade verkan, utan tvärtom skapa en ytterligare bidragande orsak till emigrationen. Att hämma emigrationen, förmår den svenska pressen icke, lika litet som Bismarck förmår hålla tyskarne under fanorna, men det återstår honom, den svenska pressen nemligen, en annan uppgift mera oegennyttig och mera hedrande, och den är att visa huru Amerika i verkligheten är, betraktadt ur emigrationssynpunkt, hvilka utsigter till framgång som förefinnas, hvilka faror som hota och hvilka mot gångar man får bereda sig att gå till mötes. För en sådan redogörelse skall folket vara tacksamt och derigenom skall icke emigrationen befordras, ty, mer än nedsättande uppgifter om Amerika, skall den, med den kraft som en opartisk sanning alltid eger, stäfja det af vänners blomstermålande bref upphetsade begäret avi resa och framkalla en besinning, som, hvad beslutet än må blifva, skall lända till nytta. Har emellertid den svenska bonden en gång beslutit sig för emigration, så är det för honom af ingen ringa vigt att väl öl: verväga till hvilken del af Amerika som han tänker ställa sin kosa. Sant är det visserligen, att Amerika är stort nog, och att man icke behöfver att gå med ljus och lykta för att leta ut sig en farm, men dels är klimatet här väsentligt olika i olika stater, dels bör man fästa afseende vid ait kommunikationerna äro be väma, och dels äro jordvärdena mångenstädes så uppdrifna, att inköpandet af en icke allt för liten farm skulle förutsätta en förmögenhet, som med lika stor förde) skulle kunna användas hemma, dag har tyvärr varit i tillfälle att här se många exempel på huru bönder, som kommit hit öfver och skytt att underkasta sig de besvärligheter, som alltid åtfölja upptagande at ea ny farm samt derföre nedlagt alla sina resurser i någon af de redan mera befolkade staterna till exempel Tilinois och Wisconsin, redan efter några år måst lemna sing egen domar, till hvilkas ordentliga skötande le sakna nödigt förlagskapital för att med spillrarna ar sina tillgångar gå till Western, ett land som de först bort söka. Jag har ifven här sett bönder, som ved åen halsstarrighet, som utmärker en del at denna class, trots goda räd, besintit sig för att aga land å något ställe, som en bedräglig migrantagent (och sådana finnas här legio) kildrat säsom ett paradis, och vid sin an komst dit efter en lång, besvärlig och kostam resa funnit den inköpta farmer bestå intingen ar ett fygsandalv: Ger ock at råga stenrössia jag har kunnat erfara, och jag harl skäligen grundligt sökt studera denna fråga, innes det i N. Amerika för närvarande icke : nera än tfrenne stater som lämpa sig för migrerande landsmän, som ämna slå sigl å jordbruk, och dessa stater äro Minnesota, lowa och Nebraska. Jag skall samvetsgrant edogöra för de utsigter som erbjudas emi;ranten i dessa stater, som i vissa fall skilja: ig nägot från hvarandra, dels till klimatl: ch dels till hufvudprodukter, men innan l ag börjar härmed, vill jag vidröra en vigig fråga, den nemligen: huru man tager und i Western, Detta kan ske på trenne olika sätt, bero