Aftonbladet – 17 januari 1873, sida 3

plOoISVar Kan ULDllidas. Alldeles otorarpervadt lär visst ej detta grundämne, ty den ringa Idel deraf, som man skulle kunna anse färI digbildad, vårt sjövapens sjömän, är fullt ljemtförlig med det bästa af hvad andra naItioner kunna uppställa till täflan. Men då Tvärt sjöförsvar i materielt hänseende sannoTlikt aldrig kan komma att blifva annat än lunderlägset våra blifvande fienders anfallsmedel, så får det ej i anseende till personalen vara endast jemförlig med andras, ty summan af hela jemförelsen blefve då vår lunderlägsenhet. Och det finnes intet skäl hvarföre icke denna gamla underlägsenhet skulle kunna undvikas genom personalens speciella öfverlägsenhet. För att af ett redan befintligt grundämne utbilda en utmärkt sjöförsvarspersonal fordras tid, arbete och penningar. At allt hvad som göres och ännu mera af allt hvad som icke göres för vårt lands försvar, kan man tydligt finna att fid ej saknas oss, och till arbete finnas både vilja och krafter, om de blott anlitas. Hvad penningen angår äro vi helt säkert bättre lottade nu än vid de flesta andra tillfällen, då vår historia visar oss uppoffringar för vår sjelfständighets värn, långt mera kännbara än de som nu skulle erfordras för både personal och materiel. Och hvad som offras åt utbildningen af sjöförsvarets såväl som af landtförsvarets personsl är för öfrigt af en helt annan betydelse och medför mera allmännyttiga resultater för landet än det som åtgär till de andra nödvändiga medlen för fredens upprätthållande. Så länge hoppet om evig fred mellan alla länder är så löjligt och så osannolikt som i våra tider, är en liten nations fred jemförlig med ett räntedragande lån. Upphör räntans inbetalning, uppsäges lånet och exekutorn, roflystnaden, lär ej dröja med utmätningen. Men af den ränta som fredslånet drager är det, som offras på den personella delen af fäderneslandets försvar, sjelft räntebärande äfven i fredstid och blifver någonting helt annat än en börda för den skattande. Om man till exempel antager att hela båtsmanshället skulle få en uppfostran motsvarande armåns rekrytundervisning eller! utbildas till ett slags sjöinfanteri, af hvilket sedan ju sjömän lika väl och lättare kunde danas, så kan väl ingen förneka att detta oafsedt dess militäriska betydelse skulle i rent menskligt hänseende medföra fördelar, och kanske ett gagn för samhället så stort att ensamt härföre ett dylikt så lätt utfördt beslut vore önskvärdt. Det ofta yttrade hoppet, att båtsmanshållet, liksom indelningsverket i sin helhet, skullel aflösas af någon annan iorättning, är intet skäl emot uppfostran af hvad som nu finnes; ty hvilka skulle väl utgöra den blifvande nya bemanningen om icke just samma kustbefolkning, som för närvarande rekryterar största delen af båtsmanshållet? Detta eger för öfrigt såsom sjöförsvarets bemanning den stora fördelen att dess individer tillhöra yrket för hela sin tjenstedugliga lifstid, och att således allt hvad som läres åt dem alltid kommer till godo inom detta yrke. Det är antagligt att om sjöförsvarets bemanning utgjordes genom nägot slags utskrifning af handelsflottans matroser, dessa med sin vanliga och naturliga äfventyrareanda snart skulle af andra nationer söka drygare betalning för det vetande vi lärt dem, och vi skulle kanske en gång likt England under amerikanska frihetskriget få skäl att klaga öfver att fiendens bästa matroser hos oss sjelfva lärt konsten att besegra oss. Det förhållandet, att inom vårt sjöförsvar bemanningen tillhör yrket för lifstid, i olikhet med hvad fallet är inom nästan alla utländska, bör kunna blifva grunden för en stor öfverlägsenhet, och eger ett värde som alldeles saknar sin motsvarighet inom landtförsvaret, hvilket derföre äfven långt snarare må utdöma indelningsverket. Vid armen måste hvarje man vara hvad man kallar i sina bästa år för att icke truppens tjenstbarhet och härdighet må lida af för mycken olikhet i individernas rörlighet och kraft. Här måste alla de stridande kunna uthärda samma ansträngningar och ega nära nog samma kroppstärdigheter. Till sjös deremot finnas så många olika befattnibgar, att man kan nästan säga det endast en allmän fordran kan ställas på besättningen, den nemligen att de skola ega en viss grad af sjömanskap. Nästan alla åldrar äro användbara ombord, åtminstone från 14 är intill 45 a 50. En gammal sjöman, som icke längre eger en märsgasts vighet och rörlighet, eller en båtgasts starka armar och härdade helsa, är derföre icke mindre lämplig till rorgängare eller kanopkommendör. Skeppsgossen behöfver icke den fullvuxne mannens kraft för att utföra sina sysslor, och för dem, som bekläda de så att säga civila befattningarne ombord, erfordras icke den fullständiga och harmoniska utveckling till Kropp och själ, hvilken förvärfvas och tages i anspråk under den allmänna tjensten för de öfriga af besättningen. Att båtsmännen till stor del härstamma ifrån, och få sin första uppfostran ibland vårt lands jordbrukande befolkning, är för öfrigt icke ett så stort hinder för 4 bildande till sjömän som många påatå. Vår handels flottas goda matroser äro till en stor del födda och uppfödda långt ifrån kusterna, och säkert är att båtsmännen ifrån sina landtliga fädernebygder medföra ärl gare sinnen och mera härdade kroppar tillfosterlandets gägi, än Hvad de akullo egt, om de vugit upp idland dessa de atörre sjöstädervas sjelfförsörjande sgamins., som företrädesvis rekrytera handelsflottan, Då dessutom många at båtsmännen antagas vid ganska unga år och redan föro antagningen idkat sjölart och fiske; så är deras första, landtliga uppfostran intet hinder för att dels icke med tiden skulle kunna blifva dugliga!k sjömän, om de blott efter inträdet i statenste tjenst finge något slags vidare uppfostran, el men detta är just hvad de sakna. De skullelsl vara sjökrigsmän, men de få lika litet nå-k son krigisk uppfostran som någor sjömans-s: nessig. Af hela vårt lands manliga befolk al ning äro båtsmännen do ende, som icke pålni något sätt beredas för sin medborgarepligt, dre ola et oo a — Nr Fr Or SA Nl) RR a JR IR NR I ke RA NR kk af RK me PR RR NN —m DM mä br ot Ar tt tå sv FT me c De att bidraga till fosterlandets försvar, iro till och med fritagne Mvbv hevärings ti rn 8) fi sfningarne, och Ättigia ingen militärnnder m visning såsom ersättning för denna förlust.!e En dylik militärnndervisning borde för sålpi 0283 gamla ynglingar som båtsmansrekryv J,