Aftonbladet – 15 januari 1873, sida 2

STOCKHOLM den 15 Januari. Den på riksdagshuset i dag åter hissade nationalfllaggan innebär en yttre erinran derom, att den sjunde lagtima riksdagen efter det nya representationsskickets införande i dag räknas taga sin början, ehuru denna och de närmast följande dagarne upptagas af full. maktsgranskning och andra formaliteter, så att riksdagens högtidliga öppnande genom plenum plenorum å rikssalen tros komma att förslggå först ästa måndag. Om denna riksdags blifvande karakter är svårt att på förhand något döma. Utan tvifvel komma partigrupperingarna att bli ungefär desamma som förut; det vill med andra ord säga: kamrarne komma icke att förete några verkliga partier, sammanhållna af gemensamma politiska principer och tendenser, men deremot koalitioner emellan mycket heterogena elementer, i hvilka dels den personliga ärelystnaden, dels ett specielt ekonomiskt intresse för en särskild klass, spela den väsentliga rollen. Innan regeringen framlagt sin proposition rörande statsverkets tillstånd och behof är det svårt att säga, hvilka ärenden, som företrädesvis komma att taga riksdagens uppmärksamhet i anspråk ; specielt kan man icke dessförinnan veta, huruvida frågan om försvarsväsendet kommer att nu spela nå gon väsentlig roll. Efter hvad det förljudes ärnar regeringen verkligen framlägga ett förslag rörande ordnandet af elementarundervisningen, betydligt afvikande från det som blifvit utarbetadt af senaste skol-komiten. I sådant fall torde skolfrågan komma att gifva anledning till mycket vidlyftiga och omfattande förhandlingar, och önskligt vore, om dessa kunde leda till ett godt resultat. Bland ekonomiska angelägenheter, som väntas förekomma till behandling till följd af regeringens initiativ, intager frågan om öfvergång till guldmyntfot och den rörande detta ämne med de skandinavisba grannrikena afslutna myntkonventionen ett framstående rum. -Frågans afgörande är hos oss förberedt genom det på riksdagens bord hvilande förslaget till sådan ändring af 72 2 Regeringsformen, att det hädanefter blir möjligt för vår riksbank att utgifva sedlar lydande å guld, hvilka skola såsom mynt i riket gälla, Vi skulle visserligen för vår del önskat, att denna grundlagsändring icke stannat blott dervid, att möjliggöra sedlar lydande å guld, hvilka erhålla samma karakter, som de nuvarande, på silfvervaluta grundade sedlarne, utan att på samma gång den för eganderättens trygghet hotande tvångskursen å riksbankens sedlar blifvit afskaffad; men då beklagligen ingen utsigt finnes att under nu förhanden varande förhållanden och med de hos Andra kammarens majoritet rådande föreställningssätt kunna genomdrifva denna vidare gånde reform, hvilket för öfrigt först tre år närefter blefve lagligen möjligt, så synes let oss nödvändigt att det nu hvilande ;rundlagsändringsförslaget antages, så vida nan eljest är öfvertygad om hela mynteformens nytta och nödvändighet. Hvad ter angår beskaffenheten af denna reform, å lära olika meningar kunna förefinnas äfren om hvad som med afseende derpå kunde rara för oss bäst och lämpligast. Den åäsigen, att vi böra sluta oss till något af de tora staternas myntsystem, torde väl komna att finna åtskilliga förfäktare; men då, å vidt man för närvarande kan förutse, ntet af dessa system har utsigt för sig att li allmänt eller någorlunda allmänt antaset, så skulle de fördelar, som ett sådant teg i vissa hänseenden måste anses medöra, dock ingalunda komma att blifva så tora, att de uppvägde vare sig de olägeneter, som valetaf hvilketdera af dessa 8ytem som helst måste anses medföra — och ned afseende hvarå myntkommissionens beänkande innehåller värderika upplysningar — eller den ännu större olägenheten, att vi lerigenom sannolikt icke vunne gemensamet i mynt med de skandinaviska grannänderna, med hvilka samfärdseln blir, geom de förbättrade kommunikationerna, med varje dag alltmera liflig. Tager man lerför i betraktande, att valet af någotlera af de stora staternas myntsystem enlast beredde oss fördelen af gemensamhet i nynt med en af dessa stater; att vi dervid lock fortfarande komme att ha ett annat nynt än öfriga större stater, och kanske ust dem, med hvilka vi hade de största ffärsförbindelserna, samt att i alla händeler för de större liqviderna med aflägsnare rämmande länder komme att erfordras rexlar, å hvilka en kursberäkning, beronde af den längre eller kortare tid, på vilken de äro utställda, städse komme att ga rum, äfven i det fall, att vi egde genensamt mynt med det land, med hvilket iqviden verkställdes; men att, å andra sian, ett bifall till den med Norge och Danark afslutna konventionen bereder 0ss örst och främst den ytterst vigtiga fördeen, att erhålla ett mynt, som sä nära sam: anfaller i värde med det nuvarande, attl: et icke på något sätt rubbar de värdebe-: repp, med hvilka nationen nu gjort sigj örtrogen, eller den indelning af myntet, vid : vilken hon blifvit van, samt vidare denl tora beqvämligheten och fördelen att egal emensamt mynt med de grannländer, med vilka vi ha den största och lifligaste dagiga beröringen, så synes oss knappast nåon tvekan kunna ega rum med afseende å et val vi hafva att göra. Visst är också, tt om icke det förslag, rörande hvilket de