Aftonbladet – 15 januari 1873, sida 2

brast hon, Jag är svartsjuk till och med på det förflutna. Säg blott att du aldrig älskat någon annan än mig: bry dig inte om huruvida det är sannt. Mitt barn, du känner inte kärleken ens til namnet. Ernest, skall jag lära dig älska, så som ännu ingen af ditt kön älskat, med hjerta, tankar, andedrägt och lif och själ. Med dessa hänförande ord göt hon, så att säga kärlekens själ in i hans ögon; han glömde allt på jorden utom henne ;han upplöstes i ögonblickets lycka, och svor att evigt vara hennes; och hon för sin del bad honom blott bibehålla hennes aktning, så skulle ingen qvinnpa öfverträffa hennei kärlek. Hon var en verklig epikur, hon hade lärt att passionen, jordisk i sig sjelf, är gudomlig, då dem grundar sig på ömsesidig aktning. Denna ömma scen afbröts af direktörens betjent, som lemnade miss Woffington ett bref, hvari hon underrättades att dagens representation blifvit instäld. Detta lemnade henne hela förmiddagen fri, och hon skynlade att taga ett temligen brädskande farväl af mr Vane, som sökte öfvertala henne att nu genast följa honom hem — hon skulle vara hans gäst till middagen — dä Pomanler inträdde. Miss Woffington stod emellertid ej att öfvertala. Hon sade sig hafva en pligt att ippfylla, som ej kunde försummas, och då won gick förbi Pomander, hviskade hon: Akta er! hvarpå hon skyndade ut. Vane såg litet missbeläten ut. Sir Charles, som hade kommit tillbaka ör att se om hon, som han väntade sig hade erättat Vane hela deras samtal, och som canske ej skulle blifvit ledsen, om miss Wofingtons älskare uppfordrat honom till fulltändig redogörelse, fann nu att det ej var