Aftonbladet – 15 januari 1873, sida 2

att meddela densamma åt franska republi kens president. Tiden är säkerligen inne för hertigen af Gramont att offentliggöra de ryktbara dokument, hvilka han har i sit förvar, om han vill, att den allmäntia opi nionen skall åt hans försäkringar eller för nekanden egna den uppmärksamhet, till hvil ker hail ansör dem vara berättigade. Dess utom har i kriggministeriet blifvit funner en den 1 Juli 1870 daterad rapport af ge neral Brun, som förklarar, att Österrike be slutit att bibehålla en absolut neutralite och icke börja krig, så vida det icke ut manades; De utländska tidningaria äro uppfylda aj minutiösa redogörelser för ex-kejsai Napoleons sista stunder och de omständigheter, som voro förknippade der med. De engelska tidningarna gå långt i detta hänseende och meddela uppsatser af flere spalters längd, hvilka flitigt öfversät tas af de tyska tidningarna; och ur dessa källor meddela vi följande jemförelsevis sammanträngda redogörelse för hvad som stod i samband med ex-kejsarens död. Af telegrammen veta våra läsare, att omedelbart innan den sista operationen skulle företa. gas, inträdde en plötslig förändring i patientens tillstånd, hvilket var så mycket mer öfverraskande för den berömde läkare, hvilken skötte honom. som natten mellan onsdagen och torsdagen för flutit under synnerligen lofvande symptom. Kl. half nio på torsdagsmorgonen undersökte läkarne sir Henry Thompson, dr Conneau och dr baron Convisart kejsarens tillstånd och funno då att icke något skäl till fruktan förefanns; för ytter mera säkerhet tillkallades mr Clover, som skulle kloroformera patienten och som förklarade, att icke någon fara vore å färde i och för klorofor. meringen. Ex-kejsarens puls slog då från 80 til! 34 slag, fullt och Tegalbundet. och operationen bestämdes derför till kl. 12 middagen. Oaktadt ingen konsultation skulle ega rum före den till operationen bestämda tiden, gjorde dock sir Henry Thompson för ytterligare säkerhets skull ännu ett besök hos kejsaren kl. 10,25. Till sin stora öfverraskning varseblef han en plötslig förändring i patientens tillstånd, som an tror måste ha egt rum i det ögonblick, då han trädde in i rummet. Han lät genast tillkalla de andra läkarne och de funno snart, att kejsarens krafter aftogo så ansenligt, att deras vetenskap här vore vanmäktig. En vagn sändes enast efter kejserlige prinsen, som efter några agars vistelse på Camlen place med godt hopp återvändt till krigsskolan i Woolwich. Prinsen begaf sig genast till Chiselhurst, men anlände dock alltför sent. Kejsarinnan hade ögonblickligen blifvit tillkallad och kom efter några minuters förlopp — icke försent att blifva igenkänd, oaktadt kejsaren var allt för matt att kunna tala begripligt. De stärkande medel, som gåfvos honom, tycktes till eh början utöfva åsyftad verkan, men denna blef dock icke af lång varaktighet. Det sista tecken på medvetande kejsaren gaf var ett småleende, då kejsarinnan kysste honom. Öfverväldigad af smärta öfver det tunga, oväntade slag, som drabbat henne, afsvimmade kejsarinnan och blef sanslös buren in i ett annat rum. Ett par timmar efter ex-kejsarens död utstäldes liket till åskådning. Det sofrum, i hvilket Napoleon afled, är litet och enkelt möbleradt. Utom den -säng, som ursprungligen tillhörde rummet, fanns till venster en fältsäng, på hvilken kejsaren låg under de sista dagarna, derför att den var lämpligare för verkställandet af operationerna. Den förnämsta prydnaden i rummet var ett guldkors, som var placeradt så, att kejsaren hvarje ögonblick kunde se det. Bå begäran af kejserliga familjen tog signor Bracciani en gipsafgjutning af kejsarens anletsdrag och hufvudskålens form, hvilken fnllkomligt lyckades. Utom den svåra sjukdom, för hvilken ex-kejsaren opererades, led han äfven af andra åkommor, som angrepo konstitutionen och otvifvelaktigt förvärrade den förstnämnda. Det tvungna lugnet på Wilhelmshöhe aflägsnade för en tid symptomen, men då kejsaren efter sin bosättning i England, om också blott med stor moderation. började deltaga i det engelska landtlifvets förströelser, ridturer och promenader, återkommo symptomen med fö d styrka, tills de tvungo honom att lemna sig i läkarnes händer, då han blott fordrade att hvad som skulle söras, skulle göras snart. I Italien, hvars enhet till största delen är kejsar Napoleons verk, har underrättelsen om hans bortgång, såsom ett förut meddeladt telegram redan upplyst, gjort ett djupt intryck. I italienska parlamentets möte den 10 dennes reste sig deputeraden Massari och tolkade Italiens djupa sympati och sorg öfver den mans död, som hade gjort landets oberoende så stora tjenster. Ministerpresilenten Lanza förklarade ä regeringens vägnar, att hon delade dessa känslor, hvarjemte Lanza yttrade, att hela Italien med uppriktig smärta skulle mottaga underrättelsen om kejsarens frånfälle. Italien kunde aldrig slömma, hvad det hade den man att tacka för, som både med råd och vapenmakt hade bidragit till landets befrielse, oberoende och enhet. Dessa ministerpresidentens ord mottogos med allmänt bifall. De flesta italienska tidningar yttra sig i öfverensstämmelse rärmed. — Äfven de engelska tidningarna 1ittrycka sig med sympati och erkännande om Napoleon. ERT Riksdagen. Fullmakterna för de ny