Aftonbladet – 14 januari 1873, sida 2

Hur det i sjelfva verket sig förhåller, lerom har man naturligtvis att förvänta en uttömmande utredning från den med anled-; ning af revisionsanmärkningen förklaringsskyldiga myndigheten, eller riksmarskalks-; embetet, hvilket ju har att besörja förteck-! ningar öfver den statens lösegendom, hvarom talas i k. b. af 1841. Att inom dessa regioner torde fortlefva en tradition, som kan bjelpa till vid forskningen i de historiska aktstyckena, sluta vi af en i finansministerns yttrande till statsrådsprotoekollet år 1859 rörande första hufvudtiteln, citerad framställning af förste hofmarskalken (jfr statsverkspropositionen 1859—1860, bilaga n:r 6), huruvida icke, i likhet med hvad i förra tider egt rum, staten borde ega ett visst antal hästar, åkdon, selar, sadlar m, m., och att ett bestämdt anslag till dels uppsättning, dels underhåll häraf skulle begäras, mot vilkor att hela denna uppsättning alltid skulle odelad tillhöra H. M:t konungens hofstall samt vid hvarje tronombyte aflemnas i fullgodt skick, I öfrigt ha vi till och med hört uppgifvas, att för ej många årtionden sedan en sådan inventariiförteckning, som den af revisorerne önskade, skall hafva fonnits, men sedermera, vi veta ej rätt huru, gått all verldens väg.