Aftonbladet – 14 januari 1873, sida 2

Underrättelsen om ex-kejsar Napoleons öd blef bekant i Paris den 9 kl. 4 på ef;rmiddagen och spred sig likt en löpeld enom staden. Folkmassan på boulevar: erna ökades hastigt och det enda samtalsmnet utgjorde ex-kejsarens bortgång, hvars l: annolika följder lifligt diskuterades af de lika grupperna. Det märktes lätt, att ödsbudskapet öfverallt mottogs med enjl änsla af tillfredsställelse och lättnad; de lyckor, hvilka den kejserliga regimen bragt fver Frankrike, kallades åter till lif, de årdaste uttryck fäldes och blott sällan höres ett mildrande ord till förmån för den flidne. På börsen, der underrättelsen blef ekant strax efter 3, framkallade den en jausse. Tre-procentsräntan, hvilken officilt slutats till 53,82, steg ända till 54, eme: lan man i ex kejsarens död såg en gynsam illdragelse för Frankrikes lugn och trodde tt situationens största svårigheter nu skulle rara undanröjda. Äfven i Versailles framallade nyheten om ex-kejsarens död en iflig sensation, Underrättelsen kom emelertid högst oväntad, ty i det tåg, som afsick kl. 1,25 och med hvilket de fleste i Paris bosatta deputerade begåfvo sig till Versailles, var anslaget ett telegram, dateadt London kl. 12,25, hvilket icke gaf anedning att vänta att slutet skulle vara så vära. Kl. 3 infann sig Barthelemy de S:t Hilaire i Salle des Pas perdus och förklarade att inrikesministern Goulard mottagit stt telegram, som underrättade om Napoleons död. Nyheten spred sig omedelbart I hela församlingen. Alla begåfvo sig till samlingsrummen, der man tillfrågade de bonapartiska deputerade om förhållandet, och det befanns, att Pietri, den förre polisprefekten, på telegrafisk väg underrättat Rouher om ex-kejsarens död. De bonapartiske deputerade lemnade församlingen och återvände till Paris, Ex-kejsarens död utgjorde enda samtalsämnet bland de deputerade, till följd hvaraf förhandlingarna icke började förr än sent på eftermiddagen. Åtskilliga middagar, som skulle ha gifvits af bonapartiska familjer, kontramanderades. Omkring ett dussin bonapartiska deputerade begåfvo sig genast till England, bland hvilka Rouher, Galloni dIstria, Abattucci och Fleury. Blott få bland aftontidningarna hunno meddela underrättelsen om ex-kejsarens död och kommenterierna voro få eller inga. Den enda af de hit ankomna Paris tidningarna, hvilken innehåller några betraktelser med anledning af Napoleons bortgång, är Republique francaise, som i ett lidelsefullt språk utgjuter sin förbittring öfver den bortgångne och imperialismen. Gambettas tidning, hvilken mer än sannolikt representerar känslorna hos det republikanska partiet, yttrar sig sålunda: Han är död! Några år förr, och i Frankrike skulle ha rådt en känsla af allmän glädjs. Påminnen I er hur gladt Paris var vid Mornys begrafning? Men nu kunna vi uti detta nedtrampade, lemlästade land, som Decemberoch Sedan-mannen beredt oss, endast slå 038 för bröstet och begråta den elän diga vanmakt, vi lagt i dagen, vi som hafva låtit honom regera i nära tjugu år, vi gom genom vår feghet hafva tillåtit honom att kasta Frankrike, bundet till händer och fötter, under utländingens häl... Och lik. väl visste vi förut hvad Bonaparterne, dessa fördömda främlingar, kunde kosta Frank rike. Den förste af racen hade lärt oss hvad ett folk vinner genom att öfverlemna sig åt en man. Frankrike hade ingenting lärt: det erinrade sig ingenting. Det var icke nog. att tre millioner menniskor skulle göras till kanonmat och uppoffras åt den cesarisks äregirigheten; det var icke nog med ett tyst tyranni, med en lömsk despotism, med er polismakt, som oinskränkt förfogade öfver medborgarnes lif och frihet; det var icke nog med två invasioner och med Waterloo... Nej, det var icke nog! Erfarenheten va! icke tillräcklig, lexan var icke nog förfär lig! Det felades oss ännu något, det fela des oss efter nitton års demoralisation, kor ruption, förfäande — det felades oss Sedai och barbarernes öfversvämmande af den fran ska jorden. Ären I nöjda nu, I alle, son af hat och fruktan för frihet, jemnlikhet och revolutionen, ha kastat er i stoftet för Bo naparterne, och tron I, att I hafven nog dyrt betalt edra räddare?... Det är slut Med Louis Napoleon Bonaparte skall der napoleonska legenden fullständigt försvinna Hjelten från Strasbourg och Boulogne va! Austerlitz nevö, lärjungen i Woolwich ä! Sedans son. Det är slut, förvisso slut. De