Aftonbladet – 14 januari 1873, sida 2

tande Juno. Men han var dock dödlig; ty på en gång rubbades hans gudomliga lugn. Han sprang upp, stoppade näsduken i den ena fickan och snusdosan i den andra, glömde käppen qvar och rusade på dörren med oför. ställd förskräckelse. Under ett anfall af en vild törst efter ombyte, hade Pomander en gång begifvit sig bakom kulisserna på Goodmans Fields teatern; der ställde han i ett obevakadi ögonblick en fråga till en snickare; en palt i trådsliten svart drägt, undanskuffade ögon blickligen snickaren (genom en fall-lucka tros det) och besvarade frågan på ungefär sju tryckta sidor, och visade sig fortfarande så meddelsam, att han dref sir Charles till: baka i den fjerran vestern — det vill säga Westend. Nu såg sir Charles poeten komma, kände genast igen honom och flydde vid hans åsyn som sagdt, i en paroxysm af fasa. De möt tes i dörren. Ah! mr Triplet! sade flyk tingen; mycket roligt att få — önska el en god morgon! och han störtade ut och uppsökte ett af teaterns många gömställen En mycket hygglig och artig karl! tänkte Triplet. I detsamma inträdde direktörens betjent, och han skyndade att för denn förklara huruledes hans mångfaldiga göro mål ej skulle hindra honom att, om direk tören så önskade, hela dagen vänta i foy ern, hellre än att gå utan ett svar på tr vigtiga förslag, som nära rörde både sta den och de sköna konsterna, Ert nama? sade den affärsvane betjen ten till den mångordige poeten. Mr Triplet. Triplet? Då är det någonting till e åren sade betjenten och gick att hemt et. Jag visste det, sade Triplet till si;