Aftonbladet – 9 januari 1873, sida 3

Oljud nattetid. De som hafva oturen att bo i Sranuskanet af hufvudstadens kyrktorn (med undantag af Jakobs) äro verkligen att beklaga så länge klämtning och tätning nattetid får fortgå i den skala som nu förefinnes, Att nattväktaren blifvit placerad i kyrvi ned för att aktgifva på då eldsvådor utbryta, förstå vi mycket väl, men deremot kunna vi icke förstå nödvändigheten af att han vid 10-, 11och 12-slaget skall utstöta sitt ohyggliga läte lika många gånger som klockslagen, och detta till oc med dubbelt, ty det tutas lika många gånger åt öster som åt vester; då det deremot klockan 1 endast tutas en gång. Tornväktarens tutning skall väl augifva för vederbörande att han är vaken och på sin vakt, men nog borde väl en tutning vara tillräcklig för att angifva detta? Det vore önskligt att i alla hufvudstadens kyrktorn vidtoges samma arrangemang som i Jakobs, nemligen att tornväktaren fick ropa klockslaget, men låter detta sig icke göra så hemställes vördsammast huruvida icke en tutning kunde anses nog vid alla klockslag.