Aftonbladet – 9 januari 1873, sida 3

kunde hålla sig vid makten mera än ett år, efter hvilken tid han dock måste afgå, hvarefter han och de med honom liktänkande lemnade kommunen. 4 Om ni åter, min unge vän, vill fråga mig hvilka motiver det var, som drefvo desse 69 män att lemna sitt vackra fosterland, för att i nära nog en vildmark lefva för sig sjelfva, efter lagar, som de sjelfva stiftat, så är svaret lika lätt gifvet. Man ser nemligen att naturen öfverallt slösat med sina gåfvor. Med den ena handen har den omgifvit menskligheten med alla de produkter, som äro nödvändiga för att tillfredsställa dess behof, medan den med den andra handen gifvit menniskan instinkt, förnuft och intelligens i tillräckligt hög grad för att göra det för henne möjligt att på ett riktigt sätt draga fördel af dessa förmåner. Naturens mening har utan tvifvel helt enkelt varit den, att befordra mensklighetens lycka, under det att tyvärr historien lär oss, att i alla tider och på alla ställen olyckan varit den förherrskande. Menniskan är ju emellertid ursprungligen danad till ett socialt väsende och är följaktligen sympatetisk, kärleksfull och god, men detta oaktadt har man i alla tider och i alla klimat sett laster och brott, förtryck och tyranni, insurrektion, framkallad af förtviflan, inbördes krig, proskription, massacre, lidanden och tortyr. Hvar skall man då söka orsaken till detta onda, som förrycker och söndersliter samhällena? Om det onda hade sitt ursprung från en hämnande och förtörnad Gud, som ville för evigt straffa efterverlden för en endas olydnad, hvars brott dock tvangs på honom at en oemotståndlig kraft, då hade vi i sanning intet annat att göra, än att fördrifva tanken på någon förbättring och besluta oss för att lida med undergifvenhet; — men en sådan hämnd och ett sådant straff äro stridande emot alla föreställningar om rättvisa och godhet, emot den gudomliga kärleken och fullkomligheten, och följaktligen måste vi söka annorstädes efter den rätta orsaken till det onda; denna orsak finna vi då i en felaktig social organisation, härledande sig från oerfarenhet, okunnighet och förvil lelser redan från menniskoslägtets barndom och följaktligen måste vi söka hjelpen i en bättre social organisation, en organisation fotad på motsatta: principer. (Här afbröt han, dä han såg att jag gjorde antecknini min annotationsbok och fortsatte sedermera betydligt långsammare.) Låtom oss derföre, så tänkte vi som först lemnade Frankrike, i den gamla verldens ställe sätta en ny, genom att i stället för satans eller det ondas regering främkälla Guds eller godhetens, i stället för den moraliska döden pånyttfödelse och lif, istället för mörker ljus, i stället för vana och fördomar förflutna århundradens erfarenheter, i stället för lögnen sanbingen, i stället för okunnigheten uppfostran, i stället för orättvisan rättvisan, i stället för förtryck och slafveri befrielse och frihet, i stället för aristokratien demokratien och i stället för monarkismen republikanismen; Låtom oss derföre, tänkte vi, på alla söka fördela den öfverflödiga rikedom, som nu l af en privilegierad minoritet, som erhåller allt utan något arbete, orättvist vältrande sig sjelf i öfverflöd, under det att folket, som arbetar och producerar, är isaknad af nästan allt samt lidande under lifegenskap och elände; Låtom oss derföre, tänkte vi, istället för en religion, uppblandad med vantro, intolerans och fanatism, söka skapa en annan, fotad på förnuft och som vill lära menniskorna att älska och understöda hvarandra; Låtom oss derföre, tänkte vi, adoptera en social organisation, i hvilken ordet samhälle icke längre skall blifva en falskhbet ech ett hån, utan tvärtom en sanning och verklighet, der det hvarken skall finnas antagoniem eller rivalskap, der något beroende förhållande mellan herre och tjenare, arbetsgifvare och arbetstagare icke skall vara skönjbart, proletarianism och pauperism okända, och öfveransträngande arbete afskaffadt; Låtom oss derföre, tänkte vi, i stället för len enskilda egendomen, som är källan till allt ondt, sätta den sociala egendomen, allnän och odelbar; Låtom oss derföre, tänkte vi, rena äktenskapet och familjen genom attgifva qvinnan ika uppfostran med mannen, samt Jemna wenne fri i välei af make; Med ett ord, i stället för det gamla samvället, som är fotadt på sjelfviskhet, frånraron af jemnlikhet, samt individualism, åtom oss, så tänkte vi, söka skapa ett nytt; aseradt på broderskap, jemnlikhet, frihet och kommarnism. Med detta mål gingo vi ut iverlden, min Inge vän. Stora framsteg hafva vi icke rjort, jag måste medgifva det, men vihafva ökt förverkliga vårt program, och om det in icke skulle lyckas oss, så skola vi dock vid vår lefnads slut hafva tillfredsställelsen utt hafva egnat våra lif och våra krafter it realiserandet af en id, som måste stå i samklang med vår skapares mening, och som ålunda förr eller senare skall blifva en rerklighet; och medvetandet att hafva drarit ett om än ardrig så litet strå till denna rerklighets uppbyggande är den enda belöling vi begära. Under det fransmannen talade hade jag aft tillfälle att några gånger förstulet berakta honom. Det var icke mera samme nan. Han hade rest sig upp och stod framör mig hög och majestätisk med at öfver;ygelsens och inspirationens eld blixtrande ;gon. Hans bröst häfde sig våldsamt och, huru jag såg hans läppar röra sig, hörde jag att det var med hjertat han talade. Och nu, om ni behagar, fortfor han, skacande på sitt vackra, lockiga hufvud, liksom rjorde han försök att åter komma in i verk