Aftonbladet – 7 januari 1873, sida 2

or påtvens disposition under de tre leta Bran; men tillika förklarat, att påfven, om han blefve tvungen att lemna Rom, icke skulle bögögia Hig af Örgnogiue; Union vill veta, att Thiers uppfordiat hf då Corcelles att mottaga beskickningen till Vatikanen, teh att hr de Corcelles, innan han mottog den, vill råäfråga påfven, personligen för att förvissa sig om hurtvidå lats ttnämnande vore behagligt för Hans Helighet. Tidiiftigen uppgifver äfven, att hr de Corcelles medfört till Bom tillfredsställande försäkringär från republikens president till påfven ängående den frånska beskickningens i Va j tikänen oförminskadö vigt Enligteftniöan: kommet telegram från Rom har de Corcgllös vid en audiens hos påfven och hos kardinal Antonelli förklarat, att det klerikala partiets kållning vore farlig för Frankrike, samt betonat, att franska regeriöxel måste lägga. vigt på att stå i ett godt förhällande till. Italien, och att återställandet at påfvens verldsliga makt är omöjligt. Enligt samma telegram berättas det, att de Corcelles vägrar att definitivt fiottäga sändebudsplatsen. Angående Bismarcks afgång såsom preussisk ministerpresident och dermed i sammanhang stående förändringar skrifves i Berlintidtingarna af den 2 dennes: H. M:t kejsar Wilhelm, soil åtäjutsr den bästa helsa, mottog i går generalerne, ministrarne och de högsta statsmyndigheterna. I sitt svar på lyckönskningarna till det nya året uttalade han den fastaste tillit till en fredlig och välsignelserik utveckling af Preussens och det tyska rikets förlällaiden. Vid mottagandet af furst Bismarck yttrade han: Jag har i fråga om er ställning måst vidtaga förändringar, som kostat mig mycken sjelföehertskuingi men de måste vidtagas för att bevara er helsa till gaga för riket. Kejsaren tillade derefter, i det han vände sig till den nye ministerpresidsnten v: Boon: Det samma gäller om er! Derefter räckte han alla ministrårne handen och utbad sig deras fortsatta bistånd tnder det nya året. I Schweiz har striden mellan statsmyiidigieteria och det Egtelska kyrkan nu utvecklat sig till en fullständig brytning med påfven och denne har nyligen återkalJat sitt sändebud från Luzern, emedan man isks ville rätta sig efter hans fordringar. Han kar för öfrigt dormed gått en önskan till mötes; som mån länge hyst i Sehweiz, der mån iekö vill erkänna nödvändigheten af en stätdig diglömatisk förbindelse med en furste utan land. Äfven med Biskoparne af Geneve och Basel fortsättes striden. len sietnämnde har i ett öppet bref protesterat tivt de verldsliga myndigheternas inblandning i kyrkans trössaket och 1 stöfningen af biskopsembetets rättighet att sträffa de prester, som icke vilja böja sig för kyrkans besint, och sökt visa, att dogmen om påfvens ofelbarhet iöke kan vara till skada för staten; Han vill dock gerna återinsätta d2 två af Hotlom äfskedade gammualkstolska presterne, men först när de ängrät sitt mot: stånd och den förargelse de åstadkommit. Dertill tyckes de alls icke ha någon lust, och jura litet man än i det hela är sinnad att underkasta sig de klerikala fordringarna, kan ses af den nyligen hällna folkomröst ningen I kantonen Solothurn, just den kanton, der de nyligen afsatte presterne äro hemma. Genom denna omröstning blef lagen om presternes val på vissa är af sina församlingar och icke af biskoparne godkänd med 7,584 röster mot 6,083, trots pfösterskapets häftiga motstånd. I Genåve skall sämmå fråga kottima inför stora rådet redan i denna månad och säkerligen iied samma resultat. I Spanien tyckes det nya året börja lika oroligt som det gamla slutade. Carlistupproret, som äntogs vara sä godt som undertryckt, börjar äter gripa omkring sig. Från Catalonien skrifves sålunda till Paristidningen Union, att infanten Alphons af Bourbon, en yngre broder till Don Carlos, har öfvertagit befälet öfver provinsens carli: stiska stridskrafter, och från Madrid telegraferas till Times, att man i Spanien fruktar för utbrottet af ett aiphonsistiskt uppror samt att regeringen vidtager ätgärder för att kunoa undertrycka det. Till dessa inre oroligheter kommer faran för en inblandning från utlandets sida i fråga om Cubas angelägenheter och slafemancipationen i kolonierna. Angående sistnämnda fråga hölls den 30 i förra månaden ett tal rikt besökt möte af medlemmar af det radikala partiet inom cortes, vid hvilket möte konseljpresidenten Zorilla utförligt uttalade sig om hela den nuvarande situationen, Han afvisade med bestämdhet tanken om en amerikansk intervention i kolonierna och förklarade, att om cortes och kronan besluta att afskaffa slafveriet, skall denna åtgärd blifva verkstäld utan hänsyn till andra makter. Han bekräftade vidare, att man icke ämnade införa nägra reformer på Cuba, så länge icke upproret var fullständigt undertryckt, och han slutade med den försäkran, att äfven om nägon sanning skulle ligga till grund för ryktena om att man arbetade på att framkalla ett militäruppror, så kunde dessa sträfvanden icke räkna på nägot lyckligt resultat i ett land, hvars styrelse leddes i en liberal anda. Regeringen var fullkomligt säker på, att ingen fara var för handen för territoriets integritet. Talet mottogs med lifligt bifall och med lefverop för friheten och för konungen, hvarefter man enhälligt antog ett förtoendevotum för regeringen. För öfrigt tyckes tillståndet på Cuba vara allt annat än lugnande. Från Cuba har underrättelse ingått öfver Newyork, att upproret utbrutit på nytt och detta med framgång. i det insurgenterne be