Aftonbladet – 7 januari 1873, sida 2

det hon får granna sidenklädningar från Paris, som Peggy sjelf kunde hafva maken till, om hon ej vore sä snäl. Kitty hatar Peggy, derför att hon får spela en ung lord, under det att Kitty, som nu låtsar vara prude, gerna skulle lägga bort sin modesti och taga sammetsbyxor på sig i stället. Det är der skon klämmer, lita på det, James. En ganska obetydlig omständighet räddade damerna från vidare kritik. Detfanns blott två ljus i rummet; en uppassare, som just kommit in stötte omkull och bröt af det ena. Förargliga pojke! utbrast en sammetsklädd page. Jag kan skaffa ett annat, miss, svarade pojken näbbigt, och försvann med det brutna vaxljuset. Nu hördes från scenen en dundrande applåd. Cibber lystrade som en gammal stridshäst. Nu har Woffington, slutat sin epilog, sade han. Men detta ljud hade ej samma trollmakt för mr Vane, nu som förr, Till en början hade han blifvit förundrad öfver de sarkasmer dessa herrar och damer tilläto sig, utan att dock blifva onda på hvarandra; dernäst stötte honom bristen på aktning för fruntimmer. De. qvicka repartiernasvarade honom visserligen, raen på det hela var han nedslagen och ledsen åt alltsammans, och många illusioner hade på denna korta stund ramlat. Hon var strålande, det förstås, men hennes sätt var, minst sagdt, något djerft. Skulle det alltså verkligen varit blott hans okunnighet som satt benne på spetsen af konstens tempel. Nej, han höll sig fast vid sin entusiasm för henne. Huru enkel och naturlig miss Woffington är! sade han; alla de andra