Aftonbladet – 4 januari 1873, sida 3

vosten. Och de intelektuella skatter, hvilka han samlat under ett lif af studier, har han låtit strömma: uti sin stora ordbok... Han har skildrat franska språkets historia lika noggrant som andra skulle ha förtäljt ett folks. historia, och han har med en beundransvärd fullständighet följt hvarje ords härledning genom de gamle historieskrifvarnes oeh de klassiska författarnes arbeten ända till roten. Verket har blifvit fullbordadt, nära nog utan allt biträde, med en grundlighet, hvilken för andra lärda lemnar föga öfrigt att fullborda, med en kunskapsrikhet, g2om få lefvande män bafva uppnått, och med en flit, som nästan är utan motstycke i litteraturhistorien. JLittr är en beundransvärd typ för en klass, hvilken är allmännare i Frankrike än i England, ty han är en af dessa ensittare, hvilka afstå från hoppet om rikedom och vulgär ryktbarhet, för att i relativ fattigdom och obemärkthet fullborda ett verk, som skall bestå tidens prof, Det är icke sällsynt att finna franska vetenskapsmän, hvilka. med glädje bebo en vindsvåning vid någon aflägsen gata, likgiltiga för den ryktbarhet, hvilken hopen skänker, och lika litet angelägna om den rikedom, för hvilken börsmännen sätta sitt förstånd på spel. Sådana äro de män, hvilka med tanke och kunskaper nära. den glänsande litteratur, hvilken burit de franska skriftställarnes rykte tilljordens aflägsnaste trakter; denna litteratur, hvars konstnärligt fulländade diktion kommer lä saren att förgäta hur solid den grundval är, hvilken uppbär det litterära behaget. Hur ofta talar man icke om fransk flärd och ytlighet. Hur ofta småler man icke sarkastiskt åt dessa s. k. articles de Paris? Och likväl gifves det förhållanden, i hvilka fransmännen visa, att flärden och ytligheten äro på engelsmännens sida. Husen i Paris, till exempel, äro byggda likt fästningar i jemförelse med: Londons, och de skola vara fasta och säkra boningar ett par hundra år efter det tegelstensfodralen i London och villorna i förstäderna blifvit nedrifna för att återuppbyggas. Vi vilja icke påståj att den franske vetenskapsmannen är lika öfverlägsen den engelske; men sannerligen är han icke förtjent af beskyllnivgen att vara flärdfull och ytlig, och en sådan flit, en sådan lärdom och en. sädan -grundlighet som vi finna hos Littrg, skulle hafva gjort heder åt hvarje nation: och åt hvarje tid. Hans lif är i lika hög grad egnadt att vederlägga dessa kritici,: hvilka mäta karakterens renhet efter rättrogenheten. Littr är icke af samma åsigt som monseigneur Dupanloup och vi frakta, att det skulle vara lika omöjligt för hönom att följa erkebiskopeniaf Canterbury. Biskopen af Orleans oroade verkligen också franska akademien med den måhända våldsammaste storm, som någonsin skakat hennes upphöjda lugn, då den kätterske filosofen med framgång täflade omen af de lediga ländstolarne. Men trots sin falska tro.ha Littr lefvat ett nog sjelfförsakande, nog fläckfritt och nog ädelt lif för att aftvinga äfven sina fiender en gärd af beundran. Till och med bierkopen af Orleant kunde icke undertrycka den aktning, med hvilken han betraktade den personliga karakteren hos den man, hvilkens filosofil han ä embetes vägnar var förbunden att kroasa. När Littr en gång vistades på l ländet, var han en gåta för de goda nunnor, ! hvilka af hans familjs katolicism föranled-:! des att besöka hans hus. De kunde icke förlika beskaffenhbeten af hans religiösal: isigter med den lugva renheten i hans lif. ): hans kärlek till alla menniskor, hans vän-! lighet mot de fattiga och hans sjelfförsal! kande godhet. Emellertid har den storel: vetenskapsmannen gjort sig väl förtjent om ! bela Frankrike, ja hela Europa, derigenom,! att han bragt till slut sitt gigantiska och li storartade arbete. Kyrkan, som banlyser hopom, nationalförsamlingen, för hvilken han ir en prydnad, akademien, hvilkens verk ! ran ntfört, litteraturens representanter, för! vilka han arbetat, och alla bildade i Frank. ike, England, Tyskland och hela Europaj! ro hans gäldenärer. Å 1 1