Aftonbladet – 4 januari 1873, sida 3

) Med sista hältet ar ultltres stora ordbok öfver franska språket, hvilket i dessa dagar Tutkommit i Paris, har fullbordats ett litteJrärt storverk, hvilket är af den högsta be: Itydelse, icke blott för franska språkut och litteraturen utan för språkforskningen i allmänhet, och hvilket derför förtjenar att beaktas af hvarje bildadt folk. Efter engelska tidningen: Daily Telegraph meddela vi på grund häraf följande intressanta artikel löfver den store vetenskapsman, till hvilken Jlinguistiken står i förbindelseför en af de riTkaste hjelpkällor, som ännu skädat dagen. I Den engelska tidningens uppsats är af fölTjande lydelse: Littr har slutat sin stora ordbok. Fyra väldiga qvartband, innehållande 4776 tätt Ttryckta sidor, komma hädanefter att med fsina skatter af lärdom rikta alla offentliga boksamlingar och skola bli enhjelpkälla för alla dem som studera det nobla språk, hvilTket.skrefs af Pascal, Bossuet och: Voltaire. Fullbordandet af en ordbok kan visserligen I betraktas -som en obetydlig tilldragelse; men Littres verk är berättigadt, att bilda ett undantag och skall utgöra en ärofull bragd 1 litteraturhistorien långt sedan den nuvarande nationalförsamlingens ordkif blott utgör ett dunkelt minne i politikens annaler. Den. store -vetenskapsmannen har med. egen hand -oc utan-all bjelp fullbordat det värf; för hvars skull franska akademien stiftades och hvilket generationer af fyratio -odödliga icke mäktat utföra. Att inom permarne af ett i absolut mening fullständigt lexikon. sammanfatta det franska språket, att angifva hvarje ords härledning, att häfda språkets genius genom stt hålla stömfåran klar ända från dess källa — detta var de literatörers-nppgift, hvilka Richelieu förlä: nade makten af akademiska diktatorer. Deras verk är emellertid ännu ofullbordadt, oaktadt man bållit på dermediöfvertvenne sekler. Ett elakt skämt hviskar, att domedag skall finna de öfverraskade akademisterne krampaktigt fasthålande korrekturarken till R och S under det de bedja om. bundra års uppskof för att kunna fullborda hela alfabetet. Men det verk, som gäckat minst sex hundra akademikers samfälda ansträngningar under en tidrymd af två hundra år, har blifvit verkstäldt af en enda man under mindre än en half menniskoålder, och Europas lärda verld har att uppvisa få etoltare minnesvårdar af flit och vetande. Till och med är Johnsons gigantiska verk faller tillföga för detta stördåd af den stillsamme franske deputeraden, hvikeniakttager en så lugn och upphöjd tystnad bland de stormiga lagstiftarne i Versailles, Littre gick till sitt verk med krafter, som vi sällar finna förenade hos. en enda person. I Han hade studerat läkarevetenskapeus teori och praktik, till det omfång att han kunde ha fätt intage eR plats i de promoverade läkarnes ledycmen en öfservägande vetenskaplig håg drog honom till ett mera djupgående studium. Emellertid tog ban sig till vara att sjunka ned. tillv dessa specialister som koncentrera sitt lif i dauivng kasue. Hans blick var för vidtomfattande, att han skulle åtnöjas med en plats inom det fördelade arbetet, hvilken skulle döma honom att spetsa eller sätta hufvuden på filologiska knappnålar. Med brinnande ifver sökte han utforska de principer, hvilka bilda grundvalen för-allavetenskapar; och snart kom ban attobefinna. sig på samma ståndpunkt somAuguste Cnomte,. då filosofen frön Rue Monsieur-le-Prince ännu icke öfverskridit sunda förnuftete råmärken och grundat ent religion, hvilken, såsom professor Huxley ( uttrycker sig, lånade allt från katolska re-!l ligionen utom-Guds tillvaro.s Likaledes ak-r tade sig:litvtre för att låta filologiens tjus-d 1 1 k a g kraft komma honom att glömma, att verlden är större än någon grammatikersblbliotek eller någon naturforskares laborato riam.; Aldrig var en stor vetenskapsman i mindre grad en bokmalbs, Han störtade sig i det politiska stridshvimlet för mer änll tjugn år sedan och omfattade med ifver re-g publikanismen.. Han; var. en af de mänga f hugstora enthnusiaster, hvilka. inbillade siglh att 1848 års revolätion hade öppnat en ny era för de fattige och trälande, och hans hjerta stälde sig på de. klassers sida, hvilka evangelium betecknar som elända och föraktade, En barnslig iobillniog kom honom att hoppas, att en allmän resning af den europeiska: demokratien skulle störta konnn gamnakten, korsa de regerande familjernas dynastiska sträfvanden, vändatill galenskap do vises råd, hvilka hade förlitat sig på diplomatiens finter samt-att den på ett i ögonen fallande sätt skulle. krossa politikens konstgrepp och så innerligt förena folken genom. ett band af broderskap, att de icke längre skulle behöfva lära sig krigets konst. Hans förhöppningar hafva på ett sorgligt sätt blifvit gäckade. Han finner nu att revolutionsåret :endast lössläpte stridslystnadens lidelser och att de följande åren fördystråts genom en rad af krig, hvilkas motstycke mensklighetens historia icke har att uppvisa, Men de felslägna förhoppningarna ha icke på honom baft den verkan, som de vanligen utöfva på svagare öjälar. De hafva icke drifvit honom 1i!l en motsatt ytterlighet mot hans ungdoms idealer. Han tror fortfarande, att republiken ensam kan gifva Frankrike lugn och ordning; men han har mildrat strängheten af sina gamla opinioner och lagt band på sina förboppningars högtsträfvande lygt Krimkriget, det nordamerikanska kriget. fejden melian Österrike och Preussen och kampen mellan Frankrike och Tyskland, hvilken satte kronan på verket, öppnade Littrs ögon för det prosaiska faktum, att let Tasenäriga rike, hvilket utlofvas såväl At vetenskapen som af religionen, ännu be inner Big i ett afiögset fjerran, Han har fått lära, att en sliskig filantropis fraser och Att ropen på frihet, jemnlikhet och broderskap äro lika vanmäktiga att tämja menni skornås. vilda passioner. Men Littre har icke låtit krossandet af sin ungdoms: för hoppningar förmå gig att vända ryggen åt verlden, Piter-Paris fall ilade han från sina böcker, för att Eöksa och mottaga em plats i den närvarande nationalförsamlingen, och få.deputerade bivista så flitigt mötena ;om den gamle vetenskapsmansen Han är n medlem, som sällan yttrar sig men den fver, hyarmed iman söker råd hog honom, ang kraftiga penna och hans yota bevisa ans politiska betydelse. Han spelar ungeär sammia roll i nationalförsamlingen som Stuart Mill i underhuset.