Aftonbladet – 28 december 1872, sida 2

SN Snart sågo de sorglösa svenskarne allt flera ryssar samlas utanför och när desse funno sig vara flerdubbelt öfverlägsne till antalet inträdde ett par af dem på gården för att börja gräl. Detta slöts dock till en början hastigt och lustigt dermed att de efter ett väl undfånget kok stryk kastades ut genom porten, hvilken tillbommades innan de andra kunde hinna komma till undsättning, Faran var dock icke öfverständen, ty ett stort plank som begränsade gården blef inom några ögonblick nedhugget af ryssarne, hvilka enligt Dahlbergs uttryck, föllo som ett moln ned i gården. Hans kamrater togo sin tillflykt in i förstugan och tillbommade dörren, men han sjelf kom för sent och sökte, för att undgå den badstuga han så nyss fått genomgå, att rädda sig undan. Dermedlyckades han dock icke bättre än att han, utkommen på gatan, träffade på sex med dubbiner beväpnade ryssar, som anföllo honom på det häftigaste. Slutligen öfvermannad misshandlad och med sönderrifna kläder blef han bunden och i sällskap med kamraterna, som äfven dukat under, förd genom staden och inkastad i ett rum i fängelset, så trängt, att de icke kunde ligga der, och i en stank, som var hardt när outhärdlig, Här fingo de tillbringa en hel natt, men följande dagen kom hans värdinna honom kter till hjelp. Så snart hon fick underrättelse om hans olycka skickade hon sin man till fängelset jemte kläder och nägot penningar. Genom mutor till vakten fick Dahlberg komma ut i ett annat rum, dit äfven efter ytterligare handtryckning hans olyckliga kamrater tillätos inkomma, men dervid de fingo underkasta sig att 2 och 2 sammanlänkas med kedjor. Dahlbergs goda värdinna bidrog ny som