Aftonbladet – 28 december 1872, sida 2

STOCEHOLM den 28 Dec. I den öfversigt af senast församlade revi-l: orers berättelse om statsverket, som vii dagl åbörja, skola vi så vidt möjligt undvika de ifferdetaljer, som i vårt sammandrag af evisionsberättelsen om riksgäldskontoret ej unde lemnas å sido. I stället vilja vihufadsakligen fästa oss vid de till en del ganka vigtiga principfrågor och organisationsörslag, som af revisorerna framställas, Deremte böra vi egna någon uppmärksamhet t här och der förekommande återblickar å bortglömda frågor. Vi ha tillförene haft anledning påminna m den mängd af ärenden, som, af represenationen å bane bragta och af dyra komiger bearbetade, gerna sjunka djupt ned i lömskans flod, just från det ögonblick, då lla undersökningar och utredningar ligga ärdiga och en kunglig proposition skulle yckas utgöra det enda, som står äter, den j allt för oöfvervinneligt svåra kronan på rerket. I justitieombudsmannens årliga beättelse meddelas förteckningar å dessa hos K. M:t blott alltför lugnt hvilande frågor. Dessa från de resp. statsdepartementen afemnade förteckningar den från utrikes lepartementet plägar dock ej vara underteckrad och torde sålunda få antagas vara af ustitieombudsmannen affattad efter muntliga upplysningar — äro emellertid ej fullt tillfredsställande. Hvad frukten blifvit af den komit63 arbeten, som på sista ståndsriksdagens anhällan förordnades att undersöka förslaget om offentliga läroverk för qvinlig ungdom, har sålunda envist förhemligats af ecklesjastikdepartementet. Afven sjelfva redaktionen af förteckningarna lemnar stundom något att önska. Sålunda omtalas i justitieombudsmannens berättelse till 1869 års rikadag, bilagan sid. 23,en riksdagens skrifvelse af 13 Maj 1868 angående presterskapets skiljande från jordbruket, hvilket lärer afse en framställning om skilsmässa mellan postskjutsen och jordbruket. I sista berättelsens bilaga finner man, i den från ecklesiastikdepartementet meddelade, odaterade förteckningen omnämndt ett K, M:ts beslut af den 9 sist lidne December — frågan rör de länge omtalade Hvitfeldska godsen — hvarvid man ej kan gissa sig till, om här me nas 1871 eller 1870. Den åtgärd, senaste statsrevisionen vidtagit, att meddela exakta underrättelser om de af riksdagen gjorda framställningars öde, hvilka föranledts af föregående revisioners påminnelser eller förslag, är derför ingalunda öfverflödig, utan bör tvärt om vara ganska skola anföra ett märkligt exempel, för hvilken glömskans förtrollning ett ärende kan råka ut, sedan det efter långa läro. och vandringsår hamnat i ett statsdepartements fridsälla sköte. Den af revisorerne meddelade historiken går endast ett fjerdedels sekel tillbaka i tiden, eller till 1847 1848 årens riksdag, men i sjelfva verket är den ännu femton är äldre, År 1832, således för nu fyrtio år sedan, anbefallde K. M:t bergskollegium, som då och intill 10 Augusti 1838 innehade öfverstyrelsen för kontrollverket att afgifva utlåtande öfver den väckta frågan om behofvet af förändrade föreskrifter rörande kontrollstämplingen af guld-, silfveroch tennarbeten. Sedermera anhöllo rikets ständer i skrifvelse af den 20 Mars 1841, att författningarna angående myntoch kontrollverken måtte i sin helhet varda öfversedda och granskade, samt förnyadt reglemente för detta verk utfärdas. Statskontoret, under hvars inseende myntoch kontrollverken numera voro stälda, afgaf den 30 Juni 1843 såväl utlåtande om det ifrågasatta nya reglementet för nämnda båda verk, som ock förslag till kontrollstadga. Efter att statsrevisionen meddelat, att frågan vore på K. M:ts pröfning beroende, anhöllo rikets ständer i skrifvelse af den 8 September 1848, att ärendet måtte, så fort ske kunde, till afgörande företagas, samt nya reglementen för myntoch kontrollverken äfvensom ny kontrollstadga till efterrättelse fastställas. Sedan vidare åtskilliga statsrevisioner endast haft det oföränderligt lika meddelandet att göra, att ärendet fortfarande berodde på K. M:ts pröfning, blef det föremål för en utförligare framställning från 1859 års revisorer. Enligt gällande stadganden — heter det i denna framställning — besörjes proftagning och kontrollstämpling afi landsorterna tillverkade guld-, silfveroch tennarbeten af vederbörande magistrater i städerna, och i köpingar af dertill antingen af länsstyrelserna eller vederbörande ordningsmän utsedda personer. Oftast öfverlåter magistraten detta bestyr åt någon ein ledamot, som vanligen benämnes stämpel-rådman, och hvilken redovisar inflytande stämplingsmedel. Till magistraterna äfvensom till vederbörande stämplingsförrättare i de köpingar, hvarest guldsmeder äro bosatte, öfversänder öfverdirektören för kontrollverket sedermera, kort före hvarje års början, dels tryckta så kallade arbetsböcker, att tilldelas hvarje guldsmed, dels 8. k. stämplingsprotokoll. Uti arbetsboken inskrifver guldsmeden de guldoch silfverarbeten, som af honom till stämpling anmälas, och i stämplingsprotokollet antecknar stämpelrådmannen eller den person, som erhållit uppdrag att stämplingen ombesörja, antalet af de för sådant ändamål uppvisade arbeten jemte dsras vigt och beloppet af stämpelafgiften. AT dessa arbeten, hvilka ej få vara hvitsjudna eller färgade, icke heller polerade, men deremot försedda med tillverkningsortens och tillverkarens stämpel samt årsbokstaf äfvensom, hvad guldarbeten beträffar, med karatmärke, afskafvas spånor eller afklippas smärre bitar efter stämpelrådmanrnens anvisning. Dessa