Aftonbladet – 28 december 1872, sida 2

nemligen en brorsdotter, som efter Kalmuckisk smak hade ett ganska fagert utseende och denna ville hon, för att begagna hans egna ord, smörja honom på halsen under föften af många stora förmåner. Af fruktan att gå miste om den omvärdnad gum man egnade honom vågade han icke visa sina hjertans tankar öfver hennes förslag att han skulle öfvergå till grekiska religionen, utan höll god min, hvilket hade till följd att gumman fördubblade sina omsorger och tillät ingen annan att hjelpa honom. Tillfrisknad råkade han nu i stor oro till följd af det löfte han i sin svaghet låtit aflocka sig, helst han af sin värdinna ständigt påmindes att gå till presten för att omvändag, men, säger han, jag önskade mig hellre döden än att lefva grek och försaka min lära. Kosta hvad det ville ansåg han sig böra undgå detta och beslöt att söka genom flykten befria sig från sin efterhängsna värdinnas omvändelseoch giftermålsanbud. Mycket skulle han dock hafva att genomgå innan khan lyckades bryta bojorna och beträda fosterjorden. Det var icke långt efter det han hunnit återvinna de förlorade krafterna förr än han skulle råka ut för ett dylikt slagsmål. En söndag efter gudstjensten hade han jemte några andra svenskar infunnit sig hos en landsman, hvilken i egenskap af föltväbel tjenat vid armen och som genom giftermål med en ryska kommit i tillfälle att hålla en slags restauration. Dagen förut hade der varit en arg katabalik, hyarvid ryssarne blif vit erbarmligen pryglade. De svenskar, som nu voro närvarande och, vid ett glas öl och en pipa tobak roade sig med kägelspelning, egde icke någon kännedom om föregående dagens batalj. Ryssarne ansågo dem dock vara af samma parti och ryfvade på hämnd,