Aftonbladet – 12 december 1872, sida 2

han hålles i fullkomligt lugn; jag komme igen på morgonen. i Doktor Marsden for. Hans häst hade blifvit nedförd af en stalldräng som på sam ma gång tillkännagaf att squiren snar skulle komma för att se mr Frank och hemt: miss Wynne i sin vagn. Efter en kort stund infann sig mr Wo mersley. Han hade då redan fått höra att Frank, som i mrs Bradstocks bostad hade inväntat Ellen, då han skulle skynda henne till mötes, hade snafvat, stött hufvudet emot ett hörn på byrån och att doktorn befarade en kongestion åt hjernan. Den gamle man nen hörde detta med djup och sann bedröf velse. Kanske förebrådde honom hans sam vete litet, för hans missnöje under de före gående dagarna i veckan öfver Franks retliga lynne och besynnerliga sätt. Otvifvel aktigt gjorde dessutom den tanken honom verkligt ledsen, att hans systerdotters bröl lopp skulle behöfva uppskjutas. Till Ellens önskan att få stanna i Marthas bostad öfver natten, ville den gamle squiren likväl på inga vilker gifva sitt samtycke. Du har haft en tröttsam och ansträngande dag, sade han. Tar du ej noga vård om dig, så kan lätt hända att du äfven sjuknar. Martha Bradstock skall nog ha god vård om Frank och gifva honom hvad han kan behöfva, ifall han nemligen åter kommer till sans under natten. Kom nu, mitt barn; jag skall köra för dig i min lilla promenadvagn. Han hade rätt, gamle squiren, Ellen var fullkomligt uttröttad och den våldsamma gråt hvari hon föll, då hon, efter att ha kommit till sängs, återkallade dagens händelser i minnet, bidrog ej heller att stärka krafterna. Då hennes ögon mot morgonen ändtligen slöto sig, sof hon den tunga,