Aftonbladet – 11 december 1872, sida 2

len bestående regeringen. sätta sin plan i verket en regelbunden eller diktatoriek mona: Nej, ty nationen har icke gifvit henne lighet dertill. Nej, ty långt ifrån att gifta henne rättighet dertill, har nati sat den hvarje gång partiell vs nit. Nej, ty ehurn med stor möd senom en koalition af sammanratsade par-)d jer, som tydkas bestämda att längre fram. ippsluka hvarandra, förblitver dock högern Å Lil ett tillstånd af minoritet. Kan venstern srunda republiken med tillräcklig ankto jet, med den auktoritet, som ett stortlan ntressen och rättigheter betinga? ty oaktadt hon har få förnaftot, r visan, hr Thiers regering, den allmänna meningen, har hon i kammaren en materiel majoritet af blott några få röster. Eger nan slintligen skäl att hoppas, att desso båda stora partier, hvilka dela församlingen i? ungefär tvenne lika stora hälfter, skola komitia5 ill en öfverenskommelse i enlighet med nar ! ionens vilja? Nej, ty om de deputerade af ven-h stern icke böra gifta efter på den grund, vt de representera nationens tänkesätt, så, kunna icke högerns medlemmar gifva vika,)! medan de äro bundna med ed. WUader sår Ll Jana förhållanden kan ej blott icko något! fast, något varaktigt grundas, utan det blir till och med materielt omöjligt för hr Thiers jS Att regera, och om detia tillstånd fortfar,t har republikest president blott att välja? emellan att förblifva vanmäktig eller attX nedlägga sitt embete. Hur skall man komma ? ur denna situation, som trycker så hårdt!t på allas intressen? Genom den närvarande l kammarens upplösning och utnämnandet afj en församling, hvilken upphäfver röstlik-M heten mellan partierna, och hvilken, besit-! tande ett verkligt mandat, kan grunda en regering. Tifves det ett lagligt medel att Åstadkomma en upplösning? Det gifves blott ett: petitionering och det är derför vi taga initiativet dertill. Petitioneringen har alltid varit den mest obestridliga och den minst bestridda af våra rättigheter. Må derför Fraukrike med en gemensam rörelse omfatta detta medel, och vändande sig till församlirgon, vädjande till dess patriotism, tl döss upplysning, bedja henne att sjelf uttala sin upplösning. Detta är icke en partifråga, det är en fråga om den allmänna välfärden. Yttersta venstern har beslutit, att icke i kammaren framställa sitt förslag. om församlingens upplösning, förr än man sett verkan af den petitioneriog, för hvilken Sisele sålunda satt sig i spetsen. Äfven XIX Sitcle yttrar sig i skarpa ordajag för kammarens upplösning yttrar, wtt landet i stället för att understödja hertigarne i Versailles, hvilka ersatt tyskarne I Nancy, vill samla sig kring Thiers och ra gemensam sak med honom. De menarkiska tidningarna stå emellertid icke tillbaka för de republikanska hvad ett väldsamt och utmanande språk angår. Figaro, j! .. ex., innebåller för den 5 dennes en incendiär artikel under öfverskriften Vive le Roi! och som slutar med det påståendet, att Frankrike aldrig kan blifva värdigt, i ärofullt, lyckligt och fredlig; och verkligen hederligt, förr än den dag, då man från! allas läppar hör forna tiders rop: Vive lel rot! Mot ,denna artikel, som är under-J tecknad både af tidningens hufvudredaktör Villemessant och af Xavier Eyma, kommer på . regeringens befallning att anställas tal. 0 hl rt O få ke za er FR Ä2 je TA -— mA Under den nuvarande parlamentariska krisen i Frankrike har man anmärkt ett närmande och ett slags hemligt förstånd mellan bonapartisterne och de monarkiska partier som hufvudsakligen utgöra bhögerni nationalförsamlingen, legitimister och orleanister. Denna allians har i dessa dagar blifvit högtidligen proklamerad genom en förklaring af redaktörerna för Pays,. Gaulois och Lordre, i hvilken dessa herrar uttala, att de, utan att uppgifva sitt partis principer, rättigheter eller förhoppningar, dock kommit till insigt af, att det gilves någonting ännu vigtigare än valet af dynasti, nemligen en lojal och energisk förening för att med gemensamma krafter bekämpa de demagogiska och socialistiska tendenser, som jäsa inom samhället. Trots detta löfte att i främsta rummet egna sina krafter åt samhällets försvar, sägas nämnde tre tidningar dock i tysthet ha satt i gång en ifrig agitation till förmån för exkejsaren, i synnerhet bland arbetarebefolkningen i Paris. i hi ch bo Ve rn Bland de många reaktionära förslag, som blifvit framstälda i den nuvarande franska nationalförsamlingen är säkerligen ett af de egendomligaste det, som nyligen framställts af en deputerad af högern, Ferdinand Boyer, om anvisandet af särskilda begrafningsplatser för dem, som icke tillhöra något af de af staten erkända kyrkosamfunden. Förslaget, som är hänvisadt till utskott, understöddes af en annaa deputerad af högern, Giraud, dock med det förbehåll, att de, som icke hafva någon religiös tro, icke skola få vågon begrafningsplats alls. Hr de Pressens bekämpade förslaget. Enligt hans. åsigt borde begrafningsplatsen vara en kommunens tillhörighet, icke kyrkosamfundets.. Presten må uttala välsignelse öfver deras grafvar, som tillhört hans kyrkosamfund; men han må icke tillegna sig något slagsl: eganderätt till hvad som är kommunens egendom. I Frankrike gifves det ingen statsreligion, och till och med i England, derl:; det finnes en sådan, har en lag stiftats, enligt hvilken dissenter skola begrafvas på kommunens kyrkogård. Genom införandet af särskilda kyrkogårdar för bekännelser, hvilka man vill bannlysa, skulle man endast öka förargelsen och göra de positiva reli gionernas sak en dålig tjenst. Utskottet valde emellertid till sin rapportör hr Vidal, en motståndare till detintoleranta förslaget. ———— Medlemmarne at? högern inom franska nationalförsamlingen äro mycket förbittrade öfver att Renan, som fortfarande vistas i Rom, spisat middag hos franska sändebudet derstädes hr Fournier, De ha genom en ar deputeradena TAbbeville, Bolcastel och Larochefoucauld-Bisaccia underteckaad depesch uttryckligen framställt en förfrågan härom till kardinal Antonelli. Nämnde herrar teckna sig i denna depesch såsom katolske deputerade, Måhända kommer saken äfven att gifva anledning till en interpellation i nationalförsamlingen. s j 4 I Om marskalk Bazaine har Daily Tele-l: graphs korrespondent, som flere gånger be-l sökt honom i hans fängelse, tid efter annan !1 åtskilligt att meddela i nämnda tidning.l! Enligt hane senaste bref har Bazaine på del: sista fyra veckorna undergätt en märkbarj; förändring. Hans mod är visserligen ännu 1 alltid beundransvärdt, och han vill allsicke! låta påskina, att hans helsa lidit under fångenskapen. Men likväl kan man, då manli ser honom, lätt öfvertyga sig om, att ned-l slagenhet, oro och ovisshet om framtiden: betydligt inverkat på honom. Fortfarandej: vet marskalken ingenting om de anklagel-l; ser, hvilka komma att framställas mot ho-l: nom; men han klagar icke deröfver, emedan: under den franska lagskipningen ivogenting! annat är att vänta. Äfven öfver den be-j handling, han erfor, hade han ingenting att: