Aftonbladet – 7 december 1872, sida 7

FÖRR RR nan Åt mrs Bradstock! Ja, dröj en minut, så jag får förklar: mig. Hon skall bära dem till Blakes han delshus, jemte ett anonymt bref som blir henne lemnadt, hvari säges att den person hvilken upptagit skatten önskar återlemna densamma och anmodar henne att utföra detta ärende, på det att hon såsom ersättning för hvad hon oskyldigt måst lida, skall komma i åtnjutande af den belöning handelshuset anser lämpligt gifva för återvinnandet a! dess egendom. Och du tror att firman skall tro denna historia? Kan du förmoda att herrar banki. rer skola låta nöja sig dermed och ej söka forska i detta ämne? Hela förhållandet skall bli bekant. Jag är tvärtom öfvertygad att de skola lita sig nöjas med den förklariog de er hålla. Du glömmer, Frank, hvad jag nyss sade dig: att morbror ännu är en af del egarne. Utan att yppa detaljerna kan jag öfvertala honom att använda sitt inflytande så att inga vidare efterforskningar skola göras, Jag deltager så af hela mitt hjerta i hvad som plågar dig så bittert — jag menar denna olyckliga dubbelhet och förställning; men den kan inte undvikas och vi skola hoppas att det nu är sista gången som vi behöfva tillgripa en sådan utväg. Ja, sade Frank långsamt, jag kan väl förmoda att det ej är något anhat råd än att pengarne måste lemnas ? Frank ! utbrast Ellen. Jag vet naturligtvis, att de förr eller sednare skola återgifvas, men jag mehade att det kanske ej kan undvikas att detsker just nu och på detta vis. Nej, käre Frank, det kan verkligen ej undvikas. Jag är säker på att du skall känna dig oändligt mycket luguaare och lyck