Aftonbladet – 7 december 1872, sida 3

på sätt vi framdeles skola visa, Icke vela taga denna grundsats på fullt alvar, ty v tro att det svårligen kan bestridas, att den samma är af alltför alvarsam beskaffenhet för att tåla en styfmoderlig behandling. — Bättre öppna motståndare än falska vänner Vi skulle derför helst önskat, att förf. öp pet bekämpat den allmänna värnepligten samt ätt han förklarat försvaret böra hvila på den politiska motsatsen till denna grund: sats eller på en yrkesarm6. Denna uppfatt ning har nemligen förf. tydligen lagt i da gen, då han efter att hafva framställt nödvändigheten deraf, att kadrerna under fredstid endast böra bildas af dem som dertill frivilligt erbjuda sig — ett påstående, som vi till alla delar underskrifva — yttrar: Det återstår således endast soldatgraden, i hvilken det tyckes falla af sig sjelf, att hvar och en mäste vara skyldig att inträda, och dock våga vi förneka detta, om med soldat skall menas allt hvad den benämningen kan innebära, ty då betyder den en man, som i likhet med officeren och underofficeren hufvudsakligen om icke uteslutande egnat sig åt krigareyrket såsom ein egentliga kallelse och uppgift. Detta är dön rena yrkesarmån förf. förfäktar, men vill man denna, bör man aldrig tala om allmän värnepligt, ty denna grundsats tål icke bredvid sig annat än kadrer, hvarföre också dessa tvenne begrepp: allmän värnepligt och kadersystem äro så oupplösligen med hvarandra förenade, att de icke alls tåla något tredje begrepp, representeradt af länge tjenande stamsoldater. Vi vilja ingalunda bestrida att vid genomförande af den svåra reform, som nu föreligger konung och folk, en reform af lika mycket politisk-social som militärisk nödvändighet, eller att grunda vår krigsförfattning på den nu antagna allmänna värnpepligten, i stället för att den såsom nu hvilar på en yrkesarme med längre tjenande soldater än i någon annan af Europas arm6er, man vid öfvergången, hvarunder nationen kan hinna komma till full insigt om den allmänna värnepligtens kraf, måste bibehålla former, som bära prägel af yrkesarm6, men under denna öfvergång, som helt säkert kommer att räcka minst 2 å 3 årtionden måste man dock hafva blicken oafåtligen riktad mot det mål, dit man vill sträfva, hvilket måste vara en stående armå ned åtminstone en årsklass värnepligtige ständigt under fanan och således ständigt i tjenst varande kadrer, sysselsatta att den ena efter den andra utbilda dessa årsklaser. Det förslag åter som af förf, framställes kan så mycket mindre betraktas som en öfvergång, som han medelst torp och andra bostäder åt en hel massa stamsoldater vill astlåsa den närvarande organisationen, hvilsen utgör på samma gång en yrkesoch nilis armå. Skulle detta lyckas komme tidounkten att än ytterligare för oss aflägnas tt erhålla en ren värnepligtsförfattning, len enda som i en framtid kan skänka 058 ull trygghet. I anledning af förf:s yttrande om nödvänligheten af flerårig sammanvaro mellan beäl och manskap för åstadkommande af icke slott de materiella och intellektuella utan ifven de för striden ännu vigtigare moraliska krafterna, taga vi oss friheten anföra, hvad en af de mera framstående deltagarne det första kejsardömets krig, general Jonini yttrar uti sitt bekanta arbete Pricis le Vart de la guerres, Sedan han gjort en bestämd skilnad mellan hvad hvad han kalar: Exaltation morale dune armee och Esprit militaire, yttrar han, att den förra sgenskapen alstras af de menskliga mpassioerna, när dessa uppväckas af politiska eller religiösa tvister eller af kärlek till foster andet, hvaremot den senare, eller den miliära andan, är att betrakta som en frukt af ;fverbefälhafvarens inflytande på armån eller if landets militära institutioner. Det är ramför allt af vigt, säger han, att officeare och underofficerare, lifvas af denna miitära anda; ett tappert folk skall alltid ega joda soldater, när dessa inneslutas i. goda sadrer 1). Detta måste dock fattas så, att lessa kadrer förvärfvat denna militära anda rid utbildande af de soldater, som de skola öra i striden och det är äfven derför som n ärsklass ständigt måste finnas under fanan. Genom hela den nyare tyska militärlitteaturen går äfven som en röd tråd den tansen, att organisationen först och siet måste vara baserad på utbildandet af goda kadrer. På denna ytterst vigtiga omständighet, som vid frågan om en arm6organisation aldrig kan nog skarpt framhöllas och som äfven ör icke-fackmän bör synas klar, tyckes förf. lock icke fästa något synnerligt afseende, Såsom han tänkt sig, skulle endast en ytterst ringa del af kadrerna hafva ständig sysselsättning, nemligen endast de som voro sysselsatta att utbilda stammens rekryter, hvilka örf. erkänner böra vid inträdet i tjensten senomgå en fullständig soldatskola under ) Yttrandet i sin helhet är: Trexaltation morale dune armåe et Vesprit militaire sont deux choses bien differentes. qwil fant avoir garde de confondre, et qui prodnisentnanmoins les meme effets. La premidre est, comme on Pa dit, produite par des assions plus ou moins passageres, telles que es opinions politiques on religieuses, un grand amour de la patrie: tandis que Yesprit militaire pouvant åtre inspir6 par Ihabilet6 dun chef ou par de sages institutions, depend moins des circonstances et doit tre Fouvrage dun gouvernement prevoyant. Il importe surtout que cet esprit anime les cadres dofficiers et de sous officiers; les soldats vont toujours bien quand les cadres sont hans et oue Ja nation est brave