Aftonbladet – 7 december 1872, sida 2

mycken värme; tvärtom: han sprattlade och skrek för att komma lös ur modrens armar och återvända till en trähäst, gom stod vid dörren. Du är mig en rar pojke! sade mr Barn staple till sig sjelf under det han betraktade mor och son, hvilka ej ännu hade observerat honom. Misstar jag mig inte på din fysionomi, så torde allt några yngre medbröder af mitt yrke en dag komma att förtjena pengar på dig. Nå,nå: den mensk: liga naturen blir sig i alla tider lik och en förvärfskälla för folk, som också behöfva lefva. Mrs Bradstock! fortfor han med hög röst; det fägnar mig att se er åter i ert hem. Ack, sir! utbrast mrs Bradstock i det hon släppte gossen ur sina armar och skyndade med utsträckta händer emot sin gäst. Ack, sir, hvad skall ni tänka om mig, som inte förut har kommit upp till herrgården för att tacka er ödmjukt för allt hvad ni har hjelpt mig? Det behöfsg inte alls, svarade mr Barnstaple. Den saken skola vi aldrig tala om, mrs Bradstock; jag har endast gjort hvad som är min skyldighet. Ack, sir; säg inte så; jag kan aldrig vara nog tacksam mot er. Vill ni ej vara god och stiga in? Tag dina leksaker, du, Georg, och spring ut i trädgården. Georg lät icke säga sig detta två gånger, utan var borta som en pil. Jag skall gå in för nägra minuter, sade mr Barnstaple. Förhällandet är att jag har något Bom jag önskar tala med er om, Kan någon höra oss här inne?. Nej, sir; här finnes ingen menniska mera än vi två, svarade hon, mycket förvånad öfver hvad detta företal hade att betyda. Godt; då skall jag yttra mig öppet till