Aftonbladet – 5 december 1872, sida 3

tarfliga uppfostran, som bestods i. den tidens folkskolor på landet. Genom outtröttadt nit, -arbete-och-ihärdighet, supplerade af ett sundt och snabbt omdöme, har han intagit en välbergad och aktad ställning i Omaha, der de amerikanska tidningarna kalla -honom för the Iceking (Iskungen), af den orsak, att han icke allenast förser Omaha, utan äfven flere närliggande städer, der han har filialafdelningar, med is, en artikel, som här med allt skäl kan kallas kurant. Ensam om denna affär, han har antingen köpt ut, eller ock genom sin större förmåga att konkurrera, undanröjt alla medtäflare, skördar ban derå årligen en ansenlig vinst och hans vackra strax utom stader belägna privatboning, omgifven af träd samt vin och blomsterodlingar m. m. vitnar också om välmåga, men derjemte äfven om smak. — Sekreterare i föreningen är hr C. G. Herlitz, en ung gotländing, som tjenstgjorde såsom öfveringeniör vid en del af Union Pacific-jernvägen under dess byggande och nu är anställd å svenska konsulatets kontori Omaha. Denna stad räknar i öfrigt, som jag ofvan nämndt, ett betydligt antal svenskar bland sina invånare, och af hvilka största delen äro välmående -handtverkare, andra åter clerkar i bodar, arbetare vid mekaniska verkstäder m. m. Naturligtvis finnes här äfven ett svenskt apotek, ingenstädes i Amerika, der ett större antal svenskar bo, saknar man dylika, och hrr Rudelius Larssons etablissement gaf icke -heller efter i den mångfald af artiklar, -som alltid här i landet finvas att sälja; ty under det att de sjelfva sålde medicinalier m, m. kunde man af hr Jansson i andra ändan af rummet få köpa antingen stenkol, fastighet i staden eller på landet eller, om man rakt af tröttnat vid Amerika, -biljett hem till Sverige. Jag hade tillfälle att i Omaha öfvervara en tysk sångarfest, till hvilken hade strömmat tyskar:i mängd från kringliggande städer. Hela staden var grönklädd, när på första dagen en stor procession egle rum genom stadens gator, och härtill voro inbjudna alla möjliga slags korporationer och sällskap, alla med fanor i spetsen och många med klingande spel. Sällskapet Nordstjernan var naturligtvis äfven med och såg i mitt tycke allra ståtligast ut af alla, der dess medlemmar gingo med konsul Windqvists stora vackra svenska unionsflagga i spetsen, samt iförda hvita bomullsvanfar, som en medlem af sällskapet, festen till ära, tillhandahållet för-25 cent paret. Det är verkligen stundom komiskt att se med shvilken ifver amerikanarne begagna hvarje tillfälle att få annonsera och bland de många olika sätt jag såg vid nämnde sängarfest var det i synnerhet ett som fäste min uppmärksamhet för det originella i iden. Efter den stora :processionen kommo nemligen en mängd vagnar körande, som sågo högst löjliga ut. På en stod en musikfirmas namn och i taket och på sidorna af den stora öppna vagnen hängde basvioler, violonceller, violer, trumpeter, flöjter, dragharmonikor m. fl. musikaliska instrumenter, dinglande hit och dit under vagnens rörelser och stundöm vid rännstenars, eller rättare dikens passerande (ty Omahas gator äro icke stenlagda) gifvande från sig de mest kuriösa ljud; — på en annan vagn stod en cigarrfirmas namn och vid ett stort bord i vagnen sutto cigarrmakare förfärdigande cigarrer, som de sedermera liberalt strödde kring sig på gatan; vidare kom en bierfirmas vagn, från hvilken öl utskänktes, och så vidare i all oändlighet. När tyskarna varit två dagar i staden började luften kännas tung. Hvar man kom fick man höra den breda släpiga tyskan. Das grosse Vaterland kördes in i ena örat för att ögonblickligen komma i kontakt med Du hast Diamanten und Perlen, som ett ständigt positiv pepin i det andra. Kom man in på ett offentligt ställe, fann man alltid en hop skräflande tyskar som sutto och höjde Tyskland till skyarne under det att de med en lätthet och öfvertygelse som var öfverraskande dissekerade det öfriga Europa; doktorer af filosofiska och medicinska fakulteter höllo politiska tal och talade så hjertinnerligt rörande och upplyftande om det välmående, blomstrande, fria fosterlandet, försigtigtvis utan att angifva hvarför de lemnat detta välsignade land, och hvarför utvandringen, trots all den ära och allt.det guld som det skördat i sista kriget, likväl är i tilltagande. Det blef slutligen så odrägligt att jag kastade mig på jernvägen och for derifrån. Det är rätt egendomligt detta tyskarnes eviga rosande och lofsjungande af deras Vaterland. Jag har sett mig skäligen omkring i verlden, men hvar jag yarit har jag, der tyskar till något antal förekommit, alltid funnit samma obehagliga svulstighet, samma öfversitteri. Och här i Amerika i sanning icke minst. En liten tilldragelse, som passerade i Detroit i Michigan, är härutinnan alltför belysande att undanhållas. Den unge böhmare, hvarom jag i mina första bref nämnde, med hvilken jag hade l ressällskap ombord å Scandinavian öfver : Atlanten, följde mig sedan ända upp till S:t: Paul från Quebec. Då vipasserade Detroit, lågo vi qvar der öfver natten och gingo på qvällen ut för att bese staden. Sedan vi gått några gator, gingo vi in på en saloon för att dricka öl, och under det vi väntade j: på detta samtalade vi med hvarandra, der-l. vid begagnande det tyska språket, det enda l. der vi kunde mötas. Den tyske värden hörde detta. och när han framsatte sevd