Aftonbladet – 5 december 1872, sida 3

vär någorlunda angenämt. Det skulle dess1itom endast varit rätt och passande att han nade infunnit sig vid förhöret i morgon. Din bevågenhet för mrs Bradstock är allnänt bekant och som jag i min egenskap af redsdomare inte kan verka något, borde Frank varit tillstädes för att på familjens vägnar gifva mrs Bradstock ett moraliskt stöd. Emellertid har han på sednare tid blifvit så högst besynnerlig i sitt väsende, att jag inte bör förvåna mig öfver hågonting som han företar: sig. Ellen sökte ursäkta Frank så godt hon kunde och något vidare blef ej yttradti ämnet. Squiren var dessutom så upptagen af tanken på den väntade gästen, att hans intresse icke längre dröjde vid ett annat ämne. Den eminente juristen anlände just i tid för att hinna kläda sig till middagen och Ellen presenterade honom för sin morbror, som mottog honom med stor artighet och hjertlighet. Den gamle godsherren hade gått ned för att personligen ha öfverinseende då vinerna, som voro af de yppersta i hans goda, väl välförsedda källare, skulle slås upp; detta gjorde att Ellen ensam befann sig i salongen, när middagsklockan ljöd och gästen kom ned. Ni har ett magnifikt hem, miss Wynne, yttrade mr Barnstaple, som syntes vara vid sitt allra förbindligaste lynne. Jag ville önska att jag hade lyckats öfvertala vär vän Darston att följa med mig, fortfor han med en varsamt forskande Dick. Han gjorde mig sällskap till stationen, men längre ville han ej komma. Han skulle varit mycket välkommen, sade Ellen lugnt. Jag sade honom det, återtog mr Barnstaple, men han ansåg det vara bättre att stanna hemma. Tillåt mig fråga om mr Scorrier är här ? Inte för närvarande, sade Elen. Såå ! Han var här helt nyligen; jag tror att an måste resa bort för affärers skull, sade Ellen.