Aftonbladet – 5 december 1872, sida 3

Det kan jag inte säga, Frank; men jag skulle förmoda att det blir i morgon afton eller följande morgon, allrasist, då som du vet, mr Barnstaples tid är mycket dyrbar. Ja, jag vet, svarade Frank. Jag tyc ker det skulle vara bäst om jag inte träffade honom; hvad tycker du? Det är en fråga som du sjelf helt och hållet måste afgöra, sade Ellen kallt. Ja, jag förmodar att jag behöfde litet mera moraliskt mod som man kallar det, men sanningen att säga, saknar jag det alldeles. Och sedan du nu har pratat om jag menar, sedan du funnit det nödvändigt att meddela dessa båda herrar mitt äfventyr, tycker jag ej det skulle vara riktigt angenämt att sitta till bords i hans sällskap. Det är min åsigt om saken, Som jag redan har nämnt, är detta endast och allenast en sak som bör bero på din egen känsla och på hvad som behagar dig bäst, sade Eilen. Hvyad ämnar du fö retaga dig? Deot vet jag knappt. Jag skall kanske resa till Falmouth. Jag måste söka komma till någon så pass stor plats, att min ditkomst ej genast blir bemärkt och får sina kommentarier; och 80om min dervaro skall räcka endast ett par dagar, tänker jag att Falmouth kan vara lika bra som något annat ställe. Deri är jag alldeles af samma tankar som du, sade Ellen. Tycker du dig vara nödsakad att fara, så anser jag att Falmouth passar ganska väl. Något vidare yttrades icke dem emellan, men till mr Womersleys stora förvåning tillkännagaf Frank Scorrier samma dag att han hade affärer i Falmouth som fordrade hans ofördröjliga ditresa. Till Frank sjelf yttrade den gamle herrn intet men då han sedan träffade Ellen anmärkte han: Det var högst besyopnerligt — -ja mera än besynnerligt — det var förargligt att Frank skulle anse sig behöfva resa bort en sådan dag som denna. Jag hade behöf hans hjelp för att göra mr Barnstaplös viystande