Aftonbladet – 5 december 1872, sida 3

k!agelsen, som i morgon skall göras emoq henne. En sakförare! Jash; hvilken då? En af Londons första jurister, mr Barn. staple. Barnstaple? Ja, jag har hört honom nämnas förut. Hvilken afgjorde detta? Mr Barnstaple sjelf. Han tog sitt be slut till följd af min vän, mr Darstons an. hällan derom; sedan denne hört hela för hållandet, beslöt han att låta saken berc på mr Barnstaples råd. Sedan han hört hela förhållandet? Barm hertige himmel! du vill väl inte säga, att du har svikit mitt förtroende? Frank, hur kan du säga så? Jag menade intet ondt med hvad jag sade; nej, det gjorde jag sannerligen inte. söta Ellen! Jag ville bara säga, att du inte kan mena att du har berättat för de der personerna — Barnstaple och Darston — hvad jag yppade för dig i det djupaste förtroende ? Jo, det har jag, svarade hon lugnt. För att de skulle erhålla fullkomligt klart begrepp om förhållandet, var: det alldeles nödvändigt att meddela dem hvad som händt: men derför finnes intet skäl till oro, Frank: de äro båda män af ära. vd Ja, jag förstår, inföll Frank Scorrier med bitterhet, och du menar att detta är en klass, hvartill också jag fordom kunde räkna mig. Döetta är helt och hållet din egen id, Frank. Du vet mycket väl att jag hvar ken kunde tänka eller ännu mindre kunde säga något dylikt om dig. Du är barnslig i dina yttringar af missnöje emot mig. Du vet likväl sjelf. att du, innan jag for till London, lemnade allt i miua händer. Du måste förlåta mig, älskade. Jag är så trött och utpinad af oro, att jag knappt vet hvad jag säger. När skulle mr Barn staple komma hit? Han kommer i afton; i morgon skall förhöret hållas. Och hur snart reser han sin väg?