Aftonbladet – 5 december 1872, sida 3

Eret från Amerika. IX, Filadelfia den 27 Okt. 1872. Sedan jag på sätt jag i mitt förra bre nämnde aflagt ett besök i Pindisabyn, lem nade jag dessa vestliga trakter och gick på jernvägen österut till den icke långt deri från belägna lilla staden Fairmount, hvarifrån jag i vagn gick i nordlig riktning up till den 18 mil derifrån midt på prairien lig. gande nya staden York, i York County af Nebraska. Afsigten härmed var att först besöka några i närheten af York va rande svenska settlementer, för att sedan derifrån gå ytterligare 30 mil norrut, der en svensk koloni af omkring 200 personer slagit sig ned. York är liksom Lowell och för öfrigt alla städerna i det vestra Nebraska en helt ung stad, den räknar endast månader, och såväl hus som lefnadsätt äro der af den mest primitiva beskaffenhet. Jag besökte först de i närheten af staden, på 3 till 4 mils distans, boende svenskarne. Deras antal var mellan 30 och 40 och största delen af dem hade icke kommit direkt från Sverige, utan först försökt sin lycka i Illinois och Wisconsin, der det höga priset å jorden, från 50 till 70 dollars pr acre, snart tvang dem att söka sig ett nytt hem i Nebraska, der lika god jord fanns och der man kunde få den antingen för ingenting, om man tog guvernementsland, der sädant ännu fanns ledigt, eller ock köpa jermvägsland, då man hade att betala från 4 till 7 å 8 dollars pr acre, med åtnjutande af 10 års kredit. De hade varit här från 1 vill 2 är, hade redan sina små beqväma hus uppbygda, samt voro alla tillfredsstälda med sin nya ställning. En af dem hade dock kommit så godt som direkte från Sverige, och den energi han vid så hög ålder visat, är så ovanlig, att den förtjenar att omnämnas, Hans namn är Sven Nysten, och ehuru han redan länge i Sverige umgåtts med tanken att i Amerika söka sig ett tacksammare fält för sina krafter, lyckades det dock honom först att vid en ålder af icke mindre än — 60 år hafva hopsparat så mycket, att han jemte bustru kunde betala öfverfarten hit. Han är nu 62 år fylda och ankom således för något öfver tvenne år sedan till Amerika, der han först stannade i Mount Pleasant i Iowa, för att söka arbete. (Han hade hemma i Sverige varit vagnmakeriarbetare på landet.) Han kom emellertid snart underfund med att hans yrke der lemnade honom ringa inkomst, och som hans håg alltid legat åt landtbruket, beslöt han sig för att utan tidsutdrägt försäkra sig om en Homestead i Nebraska. Penningar fattades honom att begagna jernvägen, men den gamle mannen lät icke detta hindra sig att fullfölja sin en gång fattade plan. Han vandrade från sitt hem i Mount Pleasant till Nebraskas hufvudstad Lincoln längs efter Burlington—Missouri-jernvägen och tillryggalade denna väg, icke mindre än 307 engelska mil, på 15 dagar. I Lincoln hvilade han upp några dagar i det nämnda jernvägsbolagets emigranthus, der alla landsökare kunna bo gratis, och begagnade denna tid till att studera landkartorna och se till hvilket land bäst skulle passa honom. Han beslöt sig snart för York County och vandrade åstad dit till fots, en väg af 70 mil. Sedan han der sett at en af de farmer, som syntes honom bäst passande af de som ännu voro lediga, vandrade han tillbaka till Land-Officen i Lincoln, angaf der det land han önskade: fasta oå, det var 80 acres, samt erlade dem vaniga afgiften, 14 dollars. Sedan detta var sjordt, återvände han, alltid till fots, till in nya farm och uppehöll sig der under en nänads tid, sysselsatt med åtskilliga arbeen, Så gräfde han sig en jordkula samt stackade 12 tons åf vildt hö. Hans börs var u tom, med undantag af 12 dollars, när han lerpå vandrade först till Lincoln och derifrån till sitt hem i Mount Pleasant, dagligen äggande omkring 20 mil bakom sig. Han rade icke länge varit hemma, efter att så iafva gätt till fots omkring 700 eng. mil, örr än han erfor att en praireld hade förtört hans höstackar. (Utan plog och dragxe hade det varit omöjligt för honom att löja rundt om stackarna och på sk sätt