Aftonbladet – 4 december 1872, sida 3

öfversättning af vissa delar deraf. Och hvartill skulle denna öfversättnings-åtgärd tjena, när utgifvaren tilltrott historiens vänner att, utan sådant biträde, reda sig mer de icke öfversatta bilagorna? Vi antydde önskvärdheten af att erhålla närmare litterärhistoriska underrättelser om den kollektion af historiska dokument, hvarmed hr öfversten haft att handskas. Vi vilja ej föreställa oss, att den som kommit i besittning af historiska källskrifter kan betrakta dem såsom en så privat egendom, att han vill neka historieforskare tillgång till originalen. Hr -K. kan här ej svara, att hans upplaga ersätter de originala aktstyckena, ty en okontrollerad öfyersättning, helst till en sådan svenska, som hr K. skrifyer, måste åtminstone betraktas med on viss varsamhet. För öfrigt finna vi, atv ej allt, som tillhör ifrågavaraude kollektion, är fullständigt utgifvet. Åt upplysningar i dessa ämnen kunde utgifvaren ha egnat den del af förordet, som upptagesaf kritiska försök, för hvilka hans anlag ej äro danade. Man kände då ock fått erfara, hvar: den vetgirige har ått söka originalen till Fredrik II:s bref, Hvad ryktet härom förmäler är af den art, att ryktets sanning skulle vara beklaglig.