Aftonbladet – 4 december 1872, sida 3

1II ett och annat fall ha vi anmärkt någon oegentlighet, Sid. 3 ätergifves Folketal i lover Nordmeend og Lapper med folkräktining med o. 8 v. Folkräknings utmärt ker ju alltid en viss statistisk operation .)— den kallas på systerspråket Folketzel-Hing — hvarom här alls icke är fråga, utan v blott om en folkmängds-uppgift. OrigiVI nalets Embedsmåend, Bestillingsmnd öfversättes (sid. 6) med xenibetsmän, :förrättningsmän, hvilket senare ord just icke säi ger någonting. Hela frasen återgifves rätt -loch bäst med det sedvanliga svenska emI betsoch tjenstemän,. Sid. 8 vore ofantligt I riktigare än omättligt (umaadelig bar tl båda betydelserna), sid. 16 kan sikkre hellre jätergifvas med betrygga än försäkra (den I bofaste emot namaden), Sid. 16 står, må-I hända genom tryckfel, länshöghet (Lands-höihed, herravälde, suveränitet). Sid. 17 trakterna mot Kola; bättre bortåt (henJimod). Sid. 19 träffa vi ett ord, som ej Isällan förekommer i öfversättningar från norskan och danskan, men söm borde und-t vikas, emedan det är fult, onödigt och ej -lrätt klart, nemligen förhällningsregel för I Forholdsregel,, som rättast öfversättes, efter omständigheterna, med föreskrift leller med åtgärd. Sid. 23 och 24 står vid i st. f. genom (ved), och sid. 27 ; före i st. f. inoms(sindems); Sid 29-är Sögsmäl (stämning; process) ätergifvit med stämningsmål, som väl svårligen kan godkännas. Samma sid. stär sjelfpantIning för Selvtegt, hvilket ord har eu I vidsträcktare betydelse. Att taga sig sjelt rätt, kan ju tillgå på flere sätt, än genom Isjelfpantning, säsom man t. ex. kan se af 10 kap. 20 2 strafflagen. Sid. 31 öfversättes Aastedssag. med lokalitetsfråga;: vi I föreslå i stället syneförrättning. Vid. 254 står de ätskilliga redarena i st. f.-de I olika eller gärskilda (forskjellige), sid. 259 antagligt skäl i st. f. påtagligt. samma sid. är originalets tungvindteres, som afser bbde båtar och redskap, återgifvet med tungroddare, som blott passar till bätar,. Sid. 261 är i omvändt förhöällande (i orig. omvendt) illa valdt — remedan förfr just anmärker, att det omtalådej förhällätidet ör enahuhda så norska och ryska kusten — och bör utbytas mot å andra sidaw. bid. 124 btergifves ifölge (enligt) med i följd af. Samma sida och flerestädes skrifver öfvers. fiskebedriftenx, hvilket ju alls ieke duger på svenska; derbedrifts har blovt.enaf de: betydelser, det eger ji systerspråket. Sid. 266 heter det, att ryssen vill blott ofriviligt utbyta det säll-; skapligå lifvet bland vänner och anhöriga mot kolonisuifvet i en öde nejd.. För det I svenska örat Blir här en motsägelse, somj träffar det mycket skarpt. Ej sä för det; f norska och danska, emedan i. systerspråket j2ville har en vidsträdktöre anväsdning, än I värt vilja. såsom. ert slags hjelpverb för fututuni: Vil i den norska texten betyder här han skall blott o. 8. v. eller, med en omskrilning och tydligare: det skall ej gerna hända, att han annat än ofrivilligt 0. 5. Vv. Sid. 268 stör alltså i st. f. så, lunda (såaledes). Sid. 270 lösa bevillDing bör Otbytas mot slösa tillsvåmdsbevis, samimna sid. korm mot spanmiäl. g Det kan måhända anmärkas, att dessa oegentligiteter ej säro tsynnerligen nämnvärda, Ur ewt sä förträffligt arbete böra de dock bortrensas, om det, såsom vi taga för gifvet, snart går en ny upplaga till mötes. Anmärksiugarna torde derför kunna lända till någon nytta. : Medan i evt arbete, sådant som detta, inga mera nämnvärda svårigheter möta den kunsige öfversättaren, har deremot förhallandet varit evt helt annat med Stergifvandet på vårt språk at B. Björnsons namnkunniga berättelser. Så mycket större loford förjijena öfversättarnestör den sällsporda skicklighet, kvarmed de besegrat dessa svårigheter, som icke gälla snstaka ställen, utan äro lika genoöwgäende från början till slut, som orginalförfattarens egendomliga stil. I sjelfva I verket höra dessa försvenskningar till det jallra bästa, vär prosaiska öfversättningslitIteratur eger att uppvisa. Endast i några I få fall äro vi af nägot olika mening. med öfversättaren af Arnexse för tillfället äro vi ej i tillfälle att jemförande genomgå Synnöve, men den har tillförene med utmärkelse bestätt profvet — och i ännu färre tillmäta Vi vära påminnelser någon vigt. Bid. 37 står: folk dit med stängerfoch eldbrändet, Man förstär ej rävt, hvad eldbränder skulle fjena till; originalets brander har vcksä utöm denna, äfven betydelsen käppars, plkar 0. d. Sid. 38 högg dock icke till far sin (i orig. hugg) bör ändras till imperativ. Sid. 78 dem sjelfrådande ande ktergitver icke alldeles träffande originalets dette styrendes veösers, som betyder orolig,;-beställsam. Antitesen mot det nyss förnt sagda anvisar också denna tolkning. Sid. 87 stär på den tiden gick fadren öfverända, hvilket uttryck snarare Passar såsom bildlig beteckning af en affär, ett företag eller deri intresserade personer, som misslyckas, hvaremot originalets falt overeude har afseLende på det som i 4 kap. berättas, har mannen föll och slog ihjäl sig. Sid. 67 borde kanske hellre stå vallhund (buhund), än batdhund. Sid. 77 står vägade jag icke täfla i kast med honom för originalets vä gede jeg mig ikkeikåst med ham, hvilket här icke afser någon speciel idrott eller färdighet, utan betyder helt enkelt täfla, gifva sig i kast med (på norska: komai kast med), eburu visserligen kast också utmärker em viss manöver i Hallingdansen. il — FE evt öfversättningsarbete af nu ifrägafarandes lag äro emellertid dessa obetydliga erinringar, som endast en minutiös granskving gitver vid handen, afen alldeles underordnad betydelse. Hufvudfrögan är, hur ötvers. i det hela träffat den karakteristiska stilens egna färg, och svaret mäste då bli att han lyckaw förträffligt Ew ovanligt säker takt har ledt hötfjom på den smala och ytterst vanskliga siigen mellan de lockelser Thvarför öfrersättare af det vanliga slaget här ovilkorligen skulle dukat under: den ena att osvenskt släpa sig efter ofigimalets alldeles egendomliga skritsätt, de Adra ar, -lomskrifva det till vanlig bred hyardagsprosal Det är en god tanke af förlöggaren att mära dasga nöfverträffade skildringar ur nor