Aftonbladet – 4 december 1872, sida 2

fälliga besök i hufvuåstaden under univer sitetstiden. Men vid åsynen af Ellen Wynn — hon var då en flicka på öfvergången frå: barn till qvinna — hade han genast blifvi besegrad och alltsedan hade hon stått fö honom som det renaste ideal af. hurudan, e! qvinna bör vara. Och nu satt stackars Jack här, lyssnand och lidande. Fåfängt och dåraktigt had hans beslut varit att frigöra sig ur sitt hjer tas bojor; bedräglig hans tro, att han ändt ligen blifvit herre öfver den känsla, som si länge hållit honom fången. Det gamla nä tet var åter öfver honom — trollkretsen a klara blickar och snöhvita händer höll ho nom bunden och han satt, alldeles bedöfvar af det välde som Ellen Wynne, utan at sjelf tänka på något sådant, utöfvade på ho nom. Men då Ellen slutat tala, ryckte Jack sig ur dessa farliga drömmar; han vaknade til fullt medvetande af verkliga förhållandet då mr Barnstople tillkännagaf sitt beslu att sjelf fara ned för att försvara mrs Brad stock, Han var i detta ögonblick åter si fullkomligt inne i situationen, att han insåg det vara bäst för dem att genast taga far väl och gå. Det var nemligen ett och an nat exempel på att mr Barnstople åter än drade föresats och ehuru Jack ej egentlige: froktade något sådant nu, hade de likvä upptagit en lång stund af den store advo katens tid, och sedan mälet nu var vunnet vore det utan tvifvel klokast att aflägsnc sig. Så snart derföre Ellen hade yttrat sin: tacksägelser, hvilket hon gjorde mycket in tagande och väl, och hvarpå mr Barnstaple med synbar förtjusning svarade att hon verk ligen uppskattade denna lilla tjenst alltfö! högt — så snart dessa artighetsbetygelse.