Aftonbladet – 4 december 1872, sida 2

nnda läror. Det är af denna anledning Mag H rät svara. (Mycket bra! från venstern). Men, lgi ser man, det är just här. som det tvetydiga! — eter sig, i det man applåderar er från .en anni r sida i församlingen än vår. Jag säga aken till dessa applåder, jag skall gå tilllh. lfva botten af situationen. Bordeaux erbjöden I mig makten under förlanden, som gjorde det till en bjudande pligt mig att mottaga den (Mycket bra! mycket a!) Om någon kan påstå att jag på någots:i tt bönfallit derom, så må han stiga upp. (Myct bra! mycket bra! från venstern). Uppstälde an några vilkor, då 600.000 Passar ockupede Frankrike, då vi endast lefde af lån? Var t i detta ögonblick fråga om republik eller onarki? När jag ingick detta fördrag i Boraux, hvad var då min tanke? Skulle vi efter t utländska kriget få ett inbördes krig, skulle . efter att ha bliftit slagtade af utländingen, agta hvarandra inbördes? Nej. Det fanns en händelserna gifven regeringsform: republiken. ar jag sjelf gifvit mig titeln af chef för den anska republikens exekutiva makt? Om någon ger att Jag begärt hans röst, må han stiga pp! Jag kände ingen af er. Det var nödvängheten som fordrade mig. Hafven I uppstält tt enda vilkorför mig? Nej. Vi hade blott ett skymmer — att få fred. Makten befann sig i inderna på personer, som önskade föra kriget 1 det yttersta. Skatterna inflöto ej. Kom nåon och sade till mig: Vi måste hafva antingen spublik eller monarki? Nej, ingen. Vi hafva inkt att respektera hvars och ens opinion. Det ns en styrelseform, gifven af händelserna. ämnom den: republiken. Alla kallade mig då. 1 chef för republikens exekutiva makt. ar det min åsigt? Nej! Om jag kunde ilda mitt land efter min åsigt, skulle et blifva monarkiskt. Jag trodde att det å blott gällde att konservera republiken. Jag rotsar er emellertid att då hafva kunnat upprätta ronarkien. (Buller.) Jag tillhörde då icke något arti, icke ens mitt eget. I dag regerar jag i et beståendes namn, 1 landets intresse. Också ar jag sagt er, att man måste lojalt erkänna den ärvarande styrelsen och konsolidera den genom nstitutioner. Det är denna goda politik, som jag ppsätter mot er gouvernement de combat-. ravo.) Denna politik består uti att välja den ynsammaste terrängen för att bekämpa let onda ch för att göra dem vanmäktiga. som skulle unna önska att öka det. Alla regeringar i rankrike hafva fallit derför att de icke följt lenna politik. Då kommunen reste sig, skulle ri ha varit förlorade, om vi talat till de stora täderna om monarkien. (Buller, rörelse.) Tillåten mig att förklara mitt handlingssätt nför mitt land och inför Europa. Situationen ir allvarsam. Mah måste säga allt. Det är lenna politik, som har tillåtit oss att samia krafjer och att få skatterna att ingå ordentligt. Denna politik har burit sina frukter. Hon har låtit oss besegra Paris befolkning, som drefs af en vilseledd patriotism och eggades af personer, hvilka hyllade afskyvärda läror. Vi hade der en fiende, som icke med blida ögon kunde se denna armå af 150,000, man, som vi bildade. Då mottog jag deputationer från alla våra stora städer, hvilka sade till mig: Vi äro emot kommunen; men ni — arbetar ni för eller emot republiken? —I kännen dessa deputationer. I hafven interpellerat mig angående desamma. Jag har svarat desse delegerade: I smäden församlingen. Hvad mig angår, lofvar. jag att blifva den bestående styrelseformen trogen. Jag har uttryckt mig tydligt nog i detta hänseende. Jag har åtagit mig en förpligtelse. Ingen af eder sade mig då, att jag gjorde orätt i att åtaga mig dessa förpligtelser. På detta vilkor lyckades jag hejda städernas otåliga ifver. Nu, då vi hafva en stark arm6, kan man tala ur en annan ton och säga motsatsen. Men hvad mig beträffar, anser jag mig bunden af mitt ord. (Långvarigt sorl.) Det är endast af nödtvång jag talar från denna tribun. (Buller.) Men na skall säga hela sanninen. I hafven icke lofvat något, men jag har et. Jag, en anhängare af monarkien, känner mig bunden af löften gent emot republiken inför kommunernas delegerade. Jag står alltför nära evigheten för att vilja begå en afskyvärd handling. Jag vill icke tvinga it mitt land vare sig i den.ena eller andra riktningen och svika mitt ord. Jag har frågat mig sjelf, om jag borde kasta bort detta mitt gifna ord såsom ett onyt tigt verktyg. Jag har länge reflekterat häröfver. Ack, om man kunde skapa en monarki, om man kunde komma till enighet och omvända den del af Frankrike, som omfattar republiken. skulle jag ännu en gång säga mig sjelf: drag dig till baka och öfverlemna landet i händerna på dem. som kunna skapa en monarki! Om I trou, att Frankrikes intresse fordrar monarkien. så sägen det högt och tagen makten. Men gören det öp pet. (Långvarigt tumult.) Jag var monarkist. m jag nu är republikan, så är det derför, att jag tror att republiken allena är möjlig. Varen öfvertygade derom: tvetydigheten skall upphöra. I frågen mig, hvarför man applåderar mig. Hä hafven I orsaken! (Starka bifallsyttringar.)-De är icke derför, att jag svikit mitt föregående lifs öfvertygelser, icke derför att jag delar det re publikanska -partiets ekonomiska och politiska läror. De veta det, och jag har sagt dem det. Vi äro oense i många punkter. Hvarken ifråga om armån eller om politiken eller om republi kens organisation äro vi ense. (Skratt från högern. Långvarigt buller.) För närvarande gifves för Frankrike ingen annan möjlig sty relseform än den konservativa republiken. (Bul ler.) Jag begär ingenting hellre än att få kom ma till lugn. Jag försäkrar eder det. (Buller.) Ja, jag önskar icke makten. Men jag vill sy nas i en ren dager inför mitt lands ögon och in för historien. Här finnes ingen tvetydighet Det kan icke mera finnas någon sådan. Min uppriktighet har skingrat densamma. De åsig ter, om hvilka jag talar, dem har jag bekäm pat. Det är uppriktigheten i mitt handlings sätt gentemot landet, som Tförskaffar mig de bi fallsyttringar, I beklagen. Om I kunnen skapa en monarki, välan, gören det då! Om I icke kunnen det, respekteren det faktiskt bestående och böjen eder inför detta! Vi vilja icke en kampens politik. Vi förkasta henne. När man slåss på gatan, är det nödvändigt att vädja til styrkan. Men sedan styrkan utfört sitt värf är moderation nödvändig Om I tron på er kampens styrelse (gouvernement de combat). ska pen då en sådan. Hvad mig beträffar, är jag icke denna styrelses man. Man kallade fordom denna politik en politique å outrauce-. Mer jag vill en fasthetens och pacifikationens poli tik, icke en utmaningens och kampens. (Stårka och ihållande bifallsyttringar.) I berlagen ede1 öfver mitt val af medhjelpare. Men alla höge herrar i Frankrike upptaga IR ambassadörsplat serna. (Skratt.) De göra det på ett tillfreds ställande sätt: Inom armen ha de adlige gene raler, hvilka man velat göra till martyrer. kom mit att erbjuda mig sina värjor. Man sade mig att de tjenat den förra regeringea och att jag borde misstro dem. Frågen dem, om -jag tve kat att hysa förtroende till dem. Inom admi:nistrationen har jag användt män af alla sam hällsställningar. vad begären I? De prefek ter, jag utnämner, misshaga mycket en del per soner. Härigenom uppstå klagomål. Nå väl. I sen sjelfve de svårigheter jag möter bland eder. Det finnes ingen enda prefekt, som icke TK wl NA et KR