ADERTONDE KAPITLET. I Temples trädgård. Mr Barnstaple var ej-den ende som: blif. vit förtrollad af Ellen Wynnes röst och sätt att vara under detta hennes besök i-Temple; Jack Darston, som satt bredvid, hade med fullkomlig förtjusning lyssnat till hvarje ord och betraktat det lifliga, fina, intelli genta uttrycket i hennes vackra ansigte. Då han såg hennes strålande ögon, hennes smärta, eleganta och på samma gång fylliga gestalt, då han åter hörde den ljufva rösten. tyckte den hederlige Jack sig drömma, och det var honom knappast möjligt att frigör: sig från den farliga trollmakt, som tagit honom fången, — att åter försätta sig in j den torra, prosaiska verkligheten, ehuru trä get han fixerade mr Barnstaples perukask. som stod på en hylla midt framför honom ehuru han tydligt hörde mr Libbys stöflar knarra i rummet näst intill. Hans vakna dröm förde honom tillbaks till en längesedan förfluten tid, då han, ännv blott en gosse i Etons skola, under en aj sina ferier först hade sett Ellen Wynne, då endast en liten flicka, ett -barp, som nyss hade fått sitt hem vid Bampton och som var så olik alla andra barn der på orten så vacker och nätt och fin. Han erinrade sig en annan tid af sitt lif, något närmare den närvarande dagen, men ändå så dröm lik, då han kom hem från Oxford som ung student och för första gången i sitt li kände sitt hjerta ;klappa för en qvinna Han erinrade sig huru han osårad hade betraktat de näpna, sköna i handelsbodarns vid Storgatan, de täcka misserna j handskbodarne i Woodstock, ja, äfven de förbländande skönheter som han sett på kaffger och schweizerier i London vid till