Aftonbladet – 4 december 1872, sida 2

ligen upprepade Silence, messieurs! mäktade tadkomma så pass mycket lugn att Thiers inde börja sitt tal. Men då presidenten Ul börjat yttra sig inträdde snart den djnste tystnad och det länga talet följdes unr hela dess fortgång med den största uppärksamhet af alla de närvarande. Thiers trade: I bören i denna vigtiga fråga önska förklarinw af litet hvar; menSannolikt i främsta ram et af regeringen. Det är för att skingra all etydighet, som jag nu tager till ordet Entvedighet existerar dock, men jag skall bevisa att en icke kommer från regeringen. Tro mig, det rt icke min sorgliga makt, jag vill försvara. eg skall utan saknad lemna den åt andra, som unna begagna Si deraf bättre än vi. Det är itt ansvar jag vill uppfylla, ty ett stort ansvar r fäst vid denna dag. Hvarom var det fråga, å I för några veckor sedan återkommen? Jag inn alla upptagna af denna tanken: tiden förlier, församlingen har suverän makt, hvilket jag Idrig bestridt, att sjelf begränsa sin mission; ven ingen är herre ötver händelserna och det kulle vara försigtigt att proklamera, icke den ller den oförgängliga regeringsformen, utan nödändigheten att taga försigtighetsmått för framiden genom att gifva den närvarande styrelsen . len styrka, som den är i behof af för att berygga lugnet och landets regelbundna framåtkridande. Det skulle ha förefallit som om budkapet varit skrifvet i något från Frankrike eller ill och med från Europa aflägset land, om det cke hade sysselsatt sig med detta föremål för las tankar. Hafva vi då begärt proklameranlet af den eller den regeringsformen? Nej, vi 1afva endast fäst er uppmärksamhet på nödvänighoten att vidtaga försigtighetsmått för framiden. Emellertid hafva våra ord framkallat en iflig rörelse och en kommission, om hvilken jag cke skall säga att den öfverskridit sitt mandat, var afgifvit ett svar, som varit en verklig adress, cke på ett trontal, utan på ett presidentens budskap. Hurudant är då detta svar? Vihadeuppnanat till en grundlig undersökning, i konservativ anda, af vissa frågor. och man svarar oss ned en personlig fråga. Sålunda misstog sig ela detta af en enda tanke upptagna land, och len väsentliga frågan vände sig endast kring mig och mitt uppträdande alltför ofta i denna ribun. Ja, det var i sanning ett oväntadt svar h det är helt naturligt, att jag i min ordning vägrat att svara derpå. Jag skalläfven behandla lenna rent personliga fråga, men jag vägrar att behandla den isoleradt (Mycket bra! mycket bra! från venstern .) Ämnet är stort och jag begär, icke ert öfverseende, utan ert tålamod. Under masken vf denna på ett konstladt sätt skapade personliga fråga har rapporten stält på dagordningen en stor politisk fråga. Den har gjort rätt deruti, men den borde ha gjort det på ett mera öppet sätt. Man har sagt oss: Afskyvärda läror ha oförblomineradt blifvit predikade för landet; vis serligen är ni hvarken socialist eller kommnnist (kratt), det veta vi nog; emellertid förefinnes ock något tvetydigt. Hvad då? Jo, man applåderade er på motsatta sidan af den, på hvilken vi befinna 0ss.. Rapportören har gjort en vidlyftig skildring af hvad han kallar oordningens arm. Nå ja, olyckligtvis existerar en sådan; bon-är fruktansvärd, och man gör klokt uti att vidtaga försigtighetsmått mot henne; emellertid vill jag göra det förbehållet, att man icke alltid skall framställa Frankrike som om det befanne sig dagen före en omstörtning. Man borde an: märka., att denna oordningens armå existerar i alla länder, och måhända borde Frankrike, som så nyligen krossat denna armå, minst sysselsätta sig med den. (Rörelse af olika beskaffenhet.) Jag bör göra detta förbehåll i landets intresse, för dess kredits och dess anseendes skull. Jag vill derjemte göra ett annat förbehåll: man bör icke göra denna armås led för stora. Det skulle vara orättvist. Se här. hvad som är att invända i detta hänseende. I yttersta orien ten finnas samhällen, der menniskans rättigheter äro okända och der man lyder, der man li; der ända till det ögonblick. då man stryper den inslumrade herrskaren. Vi befinna oss icke i samma ställning som dessa länder; här känner folket sina rättigheter, -ehurd tyvärr icke sina pligter, och det hängifver sig med ifver åt att diskutera, att förvärfva, att höja sig; men det inser icke, korrumperadt som det är genom fal ska läror, att det endast är genom arbete och så småningom man kan komma till den välmåga det eftersträfvar. Man uppväcker hos detta folk som -man söker fresta genom de sorgligaste lä ror, afund mot husbonden och herren. Hvad sade jag det väl under de farligaste dagarne? I ären herrar öfver edra armar, er tid, ert arbete I kunnen. om det lyster er. upphöra att arbeta: men om I gören det, är det er sjelfva. är det landet, som I ruineren, ty industrien skall öf vergifva det. Och om I sätten teorien i verk ställighet, .och om I uti massa kommen för at upptaga allmänna vägen, som är för alla, ickc icke blott er, så skall regeringen icke tolerer: det. För tre månader sedan lät jag varninger efterföljas af handling och på ögonblicket upp hörde strikerna, detta nya sätt att tyranniser: landet. Man sade derjemte till folket, att kapi talet förtryckte det. Jag sade till det: Kapita let det är I, det är edra besparingar, placerad på det för er mest inkomstbringande sätt. Sedan fyrtio år försvarar jag detta fransk: samhälle, sådant revolutionen. danat det, och jar har visat, att detta samhälle var af all europeiska samfund det. der skåätterna vor mest rättvist fördelade. Stundom gå emellerti: uppviglarne ända derhän att drifva folket at med vapen kasta sig öfver detta samhälle. Vic sådana tillfällen. har man endast att sätta vålc mot våld. Det har jag också under hela mit lif gjort och man vet med hvilken beslutsamhe jag för aderton månader sedan uppträdde unde murarne af denna stora hufvudstad. som de väl digaste arm6er icke kunnat bemäktiga sig. Men tillägger man, på visst håll tror man icke vi Gud. Jag har icke att ransaka samveten;. mer emellertid är detta påstående sant och de grämer mig; ty det är förnedrande för själen och fosterlandet att sådana satser skola kunna predikas. Ja, det finnes verkligen menniskor, som föreställa sig att studiet af naturen skulle leda till förkastande af idn om Gud. Hvad mig beträffar, är förhållandet, attju mer jag stu derar naturen, desto mer ser jag att hon förkunhar upphofsmannen till den universella ordning. i hvilken vi lefva (Bifall.) Det är endast ett ytligt naturstudium, som leder till atheism. Nej. hej, Gud låter visserligen menniskorna öfverlemna sig åt alla slags förvillelser. men dessa förvillelser äro öfvergående, och det moderns amhället skall icke leda till dessa afskyvärds äror, framför allt icke det kristliga samhället (Nytt bifall.) Jag vill gå ännu längre. För några år sedan, utan att jag prålade med mina religiösa känslor och i det.jag skilde mig från mina gamla politiska vänner, bekämpade jag en politik, som ledde till den heliga stolens under. tryckande och följaktligen till förtryckande af alla de katolikers samveten, som tro på en reli. giös gemenskap med Rom såsom medelpunkt (Mycket bra! mycket bra!) Se der de politiska sociala, moraliska och religiösa åsigter, som jag tillämpat under hela mitt lif. Jag väntar mig icke någon tacksamhet, men jag har rättighet ott föörina mio Afvör att man fråvar mio Om