Aftonbladet – 4 december 1872, sida 2

vad valen beträffar, skulle jag hafva föredra-Jrat t vissa kandidater framför vissa andra. Menlme jag beder eder om ursäkt. i fall jag sägersk got opassande — jag talar inför kolleger, som Ibli 0 fritt valde. Man förebrår mig valen. JagY w ingen del uti dem. Valet beror af mängden. ba et är icke bland mina vänner som den allmänna fö isträtten uppstått. Jag har till och med — jag I re åste säga det — bidragit till att inskränka igj nsamma. Men den består emellertid. Man gj ger till mig: landet är icke republikanskt.nc fen mängden är det. (Knot) Anställen valen I ge ed eder kampens politik och I skolen få se ls å något annat. Med min politik skola valen so lifva bättre än med eder. Detta är den opi-Ite ion, till hvilken jag kommit, och som finner ensvar från alla delar af Frankrike. Jag har nnu ett ord att säga för attnedstiga från denna ft riban med lugnt samvete. Man säger: Ni in-m år förpligtelser för framtiden och Peträder enly äg. på hvilken våra opinioner blifva på för-lg and bundna. Jag svarar: glömmen icke, att då i äro förbundna att grundlägga republiken. Vödvändigheten bjuder det. Dessutom — I haf-In en användt ett år på att stifta en lag angående lf rmen. I kommen väl att behöfva använ fi la ännu ett år för att studera alla dessa IMvarsamma frågor. Jag har endast gifvit 1 der en anvisning. Jag har bedt eder utvämna några bland eder för att undersöka l rågan. Men jag skapar icke något prejulikat. Under en ärftlig monarkisk styrelse nåste man hafva ansvariga ministrar. Men en republik kan man icke gifva republikens president en konungs ställning. Under republicen söker den verkställande maktens chef öfver;yga eder och dragef sig tillbaka, om han ej kan let. Min vän, storsigillbevararen, har förklarat vår situation; jag skall söka att bringa mitt handlingssätt i harmoni med det votum I nu ären i begrepp att afgifva. (Sorl och knot.) Man säger mig att det är för min egen skull man vill aflägsna mig från tribunen, att det är af aktning för mig, i det man icke vill låta mig höra något strängt ord.; Hvad mera! Jag är van att tåla det, och man har begagnat sig deraf. (Skratt från venstern.) Till och med om I utnämnen mig till president på fyra år och aflägsven mig från tribunen. skall en krisicke derigenom kunna förebyggas. Jag måste vara närvarande vid edra diskussioner för att varna eder. Vid armåfrågans behandling förklarade jag mig beredd att afgå, om tjenstgöringstiden bestämdes till tre år. Jag hindrade eder att förstöra armön i sjelfva dess rot. Men hvad skall jag väl göra gentemot en enda allsmäktig församling, när jag icke har något veto? (Buller.) Det är icke endast af ö änsla som jag icke gör en statskupp? Tron väl, att armen, denna förträffliga armå, skulle lyda mig. om jag ville göra ett sådant vansinnigt försök? Men jag vill icke vara blott en commis-. Om TI viljen hafva en commis, som icke gör eder något motstånd, väljeti då en sådan; det är ingen brist på sådana, som vilja åtaga sig uppdraget. (Bifall.) Jag tror mig respektera eder, då jag alltid säger eder. sanningen. Jag gör motstånd mot majoriteten, liksom jag har gjort motstånd mot min konung. Om I beröfven mig denna utväg, måste man organisera statsmakterna. Må man göra hvad söm är nödvändigt. hvad som är oundgängligt: Jag säger ock att man-måste göra det på en gång; men må man börja det. Men antagen icke illvilligt en mot mig fiendtlig lag. Såsom menniska skulle jag vara tacksam för det I återsänden mig till mina ädla studier. Viljen I kanske behandla alla frågorna på en gång? Välan, jag går in derpå. Men nu gäller det icke författningsfrågor. Det gäller ett förtroendeeller misstroendevotum. Det är så jag fattar frågan. För mnärvarande har jag endast att tillägga: Jag svär inför Gud att jag under två års tid tjenat mitt land med hängifvenhet utan gränsor. (Långvariga bifallsyttringar.) Derefter uppträdde i tribunen deputeraden Ernoul; han åade: Jag älskar icke mer tvetydigheter än den föregående talaren. För min del tror jag icke, att republikens president aflägsnat tvetydigheterna. Han har besvarat två frågor, hvilka ställdes till honom. Vi skulle önska, att han besvarade den tredje — den verkliga. Vi vilja icke ställa oss på den terräng, der han vill placera oss. Det gäller icke här en personlig fråga eller frågan om republiken. Det är en annan fråga — den sociala. (Långvarigt bifall från högern.) Sedan talaren derefter sökt: förklara den: Kerdrelska kommissionens uppgift, fortsatte han: Vi-bevitna här ett skådespel, hittills okändt i histo rien — en regering, som styr enligt minoriteten åsigter.. Sedan han derefter ännu en fång sökt l visa, att det icke rörde någon personlig fråga, fortsatte han: Stor oordning råder. Det är omöjligt att förneka det. Den ordning, som skapades genom fördraget i Bordeaux, är störd genom åtrån att upprätta en republik. och de mest skiftande meningar, för ögonblicket förenande sig under en enda fana. bilda en tillfällig majoritet. I (Bifall från högern.) Denna situation rubbar Jolene lugnet i landet. Orsaken hvarför icke te ch hh sinnena åter kunna lugnas är, att ministeriel Tausvarighet icke existerar. (Protester från hö gern. Bifallsrop från venstern.) Denna oro härrör deraf att vi icke kunna vidtaga några åtlgärder mot en minister, som för de offentliga langelägenheterna och landet på en farlig väg. Vi måste göra anspråk på våra rättigheter som landets representanter, men vi önska icke att störta Thiers.. Slutligenciterade talaren ur ett af Thiers historiska arbeten ett yttrande af föl jande lydelse: En mans snille är icke ett skä varför ett lands öde skulle anförtros åt honom. Sedan talaren nedstigit från tribunen och det l oväsen, :som hans ord framkallat. något lagt sig uppträdde åter republikens president och yttrade: Jag vill säga ett ord till svar på ett citat, som den föregående talaren gjorde ur konsnlatets och kejsardömets historia. Visserligen böra icke våra öden läggas i en mans händer. Men I hvilken likhet finnes väl mellan Napoleon på höjden af sin makt. med sina armåer och sitt IDet gifves fraktioner både inom snille, och chefen för en styrelse sådan som min, hvilken helt och hållet beror på edert bifall? ögern och venIstern af församlingen. och det är tillvaron af dessa fraktioner, som förmår oss att söka majoriteten hvar helst vi finna eu sådan. Vi kunna icke välja denna majoritet, ty vi måste handla lefter omständigheterna. Det är intet tvifvel om latt majoriteten stundom måste sökas på ena siI dan inom nationalförsamlingen, stundom på den l andra. Hvad högern föreslår. för att sätta oss i stånd att undgå den närvarande krisen, är krisen sjelf — krisen-utan diskussion och utan medel att möta densamma. Jag ansluter mig sålunda till Dufaures amendement. Här handlien I alla med full lojalitet; men annorstädes finnes mindre deraf, och vi önska att den utanför stående reubliken icke måtte missförstå edert votum. Skär en för edert votum måste vara tydliga. Jag I motsätter mig icke en votering om ansvarighetsfrågan, men ett klart votum är nödvändigt. Deruti ligger nemligen en förtroendefråga, som måste lösas. Sålunda måste man observera, att voteringen öfver Dufaures amendement i sjelfva verket blifver ett misstroendeeller förtroendevotum. Ni förklara, att ni betrakta det som ett sådant.Dessa. ord mottogos med några applåder. Derefter hasteos Lucien Brun tribunen och förkla