Aftonbladet – 3 december 1872, sida 2

Nu vet jag hvem som vore den rätta — Jowle. Hvem? Prokuratorn? Ja, sade Barnstaple, klarsynt, lugi och högst respektabel. Det finns inger antagonist jag så ogerna har som Jowle.s Han är knappt tillräckligt utrustad på hufvudets vägnar för detta mål, fruktar jaga sade Jack. Jag har tänkt på någon elt anvan. Hvem då? På mr Barnstaple. Har du tänkt på mig? utbrast mr Barn staple -med ett hjertligt skratt och kastade sina binocler upp i luften. Min bäste Jack, det är kostligt! Det var också en id, att jag skulle göra en resa af ett par hundra mil för att uppträda vid en freds domstol, då jag har sö många göromål för händer, att jag knappt vet hvart jag skall vända mig, och sä mänga engagement, att — nå, det kan vara likgiltigt; nog af:saken är omöjlig, min bäste vän —dläter rakt inte tänka sig. Jag vet avt det skulle vara en stor ynnest, sade Jack Darston, och det är ingeni verlden, ja, inte ens min gamle far, för hvilken jag kunde bedja derom. :Men jag bad dig för miss Wynnes skull och jag hoppades att du ej skulie neka att uppfylla min anhållan.s Min sbäste Jack, svarade mr Barnstaple med orubbligt lugn, jag skulle vilja göra hvad som helst för att tjena dig eller denna unga dam, men detta är alldeles omöjligt. Lät oss ej tala mera derom, jag ber! Godt, sade Jack. Gif mig nu ett råd om hvad som är att göra, sedan den der qvinnan -blifvit frikänd, om vi nemligen kunna: antaga att Jowle kan erhållas?. Jo, hvad som dernäst bör ske —