Aftonbladet – 30 november 1872, sida 2

ske just den måttliga centralisationen, för-j: undsmaktens utsträckning blott till detlj ödvändigaste, de särskilda förbundsmedl!em-: narnes största möjliga rörelsefrihet, somj: flägsna de anledningar till split och för-. ecklingar mellan olika intressen, hvilka wg eljest skulle komma fram, derest alling skulle stöpas i en form efter allsmäkiga majoritetsbeslut? Man kan göra all rättvisa åt de liberala ch tidsenliga planer, som revisionspartiet syftar att geremföra, när det genom förattningsförändringen blir i stånd att gå m med eftertryck. Men det kan vara en råga, om ej tankegången hos motståndarne ir minst lika — liberal. Att den nuvarande tyska berusningen skall gifva sig luft bitterhet mot denna schweiziska partikuarism och bygdepolitik — Kantönligeist, som konstordet lyder — är så mycket mer vaturligt, som de franska kantonerna röstat emot refermen, men ej derför synnerligt bevisande i sak, om ej så till vida, att man af reformen hoppats såsom resultat, att det tyska elementet i Schweiz skulle vinna i styrka, och det stora fäderneslandets attraktionskraft sedan kunna verka bättre. Vid sidan af skälen för och emot i revisionsfrågan erbjuda förhandlingarnas form ett skådespel, som fängslar betraktaren genom sin ovanlighet. Att samtlige politiskt myndige medborgare i ett land omedelbart deltaga i dess lagstiftningsarbete, är en för Schweiz egendomlig afvikelse från alla europeiska förhållanden. År 1865 beräknades antalet af samtlige valberättigade till 487.861. Förut anförda siffror visa, att i folkomröstningen den 12 Maj d. å deltogo 516,681. Förmodligen är beräkningen af antalet valmän 1865 något för låg. men i hvarje fall är det tydligt, att deltagandet i årets all männa folkomröstning varit inemot enhälligt. Ett så starkt och vaket, allmänt intresse hos befolkningen torde ingen annan europeisk stat kunna uppvisa; och detta utgör väl bästa svaret å de tvifvelsutan vigtiga betänkligheter, som kunna anföras mot en sädan kombination af omedelbar och representativdemokrati. Den har också i Schweiz i flere af de särskilda kantonernas författningar utbildats ännu vidare, än i förbundsförfattningen, och synes bestämd till ett allmänt segertåg genom alla dessa småstater; så stark har rörelsen i denna riktning varit, sedan Ziirich och Thurgau 1868 genomfört författningsreformer, ikraft hvaraf de röstberättigade fingo bäde. lagstiftningsinitiativ, så att ett visst antal kan fordra att regeringen för representationen fram: lägger ett lagförslag, och referendum eller rätt att genom folkomröstning afgöra alla af representationen antagna lagar,samt derjemte rätt att omedelbart utse den verkställande maktens medlemmar. Ansedda och trovärdiga schweizare ha redan högt prisat dessa förändringar. Folket, säga de, kan mycket väl bedöma grunddragen, det all männa syftet af en lag, och derefter fäller det sin dom, utan att ingå i detaljer. Dess delaktighet i lagstiftningsarbetet får deri genom karakteren af en ständigt vaksan kontroll. Också bör man medgifva, att denn: inrättning, som eljest så starkt strider mot de vanliga politiska begreppen, hår en an nan mark i Schweiz, än i centraliserade mo narkier, Ännu i dag råder ju i några a dessa små samhällen den omedelbara demo kratien i all sin renhet: i fyra kantoner äl det die Landesgemeinden, alla myndig: och välfrejdade medborgare, som på en vis: dag samlas, gerna under bar himmel, för at välja regering, antaga budget med mera När ännu sådana institutioner besth i ful kraft i flere kantoner, är det mindre för undransvärdt, att man i vissa andra kanto aers liksom i förbundets författning modi fierat det vanliga representativa systemet ge ver en tillsats af antikens omedelbara folk välde.