Aftonbladet – 30 november 1872, sida 2

oxNallaMacna Iran HRere synpunkter atro vara all uppmärksamhet. Sålunda väcker det ättmätig beundran, att detta länd, som sakar tillträde till hafvet, som saknar kanaler ch segelbara floder, nått en utomordentligt ög Brad af merkantil och industriel blomtring; — att det icke ens haft skyddstular, för att med dem uppfostra sin industri, ills den blefve mäktig att reda sig sjelf, r ett för den protektionistiska teerien yterst obeqvämt faktum. Man prisar med ätta ej blott den schweiziska folkundervisingen, utan ock de högre bildningsanstal erna, bland hvilka ettaf de tre universiteen (på omkring 2,670,000 inbyggare), nemigen det i Ziärich, blifvit en alma mater ör den qvinliga ungdomens medicinska stuier, medan edsförbundets ännu unga, men rejdade polytekniska skola lockar lärjungar fven från utom-europeiska länder. Deremot örbiser man vanligen, att i rent politiskt länscende Schweiz erbjuder förhållanden och illdragelser, som uti intresse väl kunna utlärda täflan med de stora ländernas samlällsinrättningar och utveckling. Hvad som härvid främst är egnadt att draga sig uppmärksamheten är det faktum. utt Schweiz bättre än vågot annat europeiskt and: lyckats lösa de svårigheter, hvarpå öreningen under samma statshöghet af stammar, skilda till språk och religion, så fta strandat, nemligen under vär tids kontitutionella samhällsskick, ty under absoluismens dagar gick det, som vi veta, någor-) unda för sig. En mångsidig erfarenhet viar eljest, hur föga afundsvärd den stat är. ler olika språk kämpa mot hvarandra, och utt flerestädes de religiösa motsåtserna ännu 2j förlorat all betydelse i fråga om en stats inre sammanhang och styrka, det inheritas vt exempel från fiere håll i vår verldsdel. Af Schweiz befoikning tillhörde, enligt tästsista folkräkningen, 367,065 hushåll den ;yska, 123,438 den franska, 28,697 den itaienska och 8905 den rhetoromanska nationaliteten. De olika bekänpnelsernas anhänsare uppgåfvos, äfvenledes 1860, till 1,476,482 protestanter, 1,023,430 katoliker, 5866 tillhörande kristna sekter samt 4216 mösaiske och andre trosbekännare. Dessa, på andra håll så ödesdigra skiljaktigheter har Schweiz lyckats förbinda till en verklig, kraftfull en het. Man söker måhända till en del förklara sig framgången dermed, att nämnvärd språkblandning endast förekommer i få kantoner. att dessa mestadels höra rent till ena eller andra nationaliteten; men om härmed en anledning till slitningar undvikes, så kunde väl å andra sidan tyckas, som skulle enhetsbandet mellan rent franska och rent tyska kantoner ej kunna vara synnerligen starkt. Blandningen af de två hufvud-konfessionerna är ej heller så allmän, att, den allena kan förklara en genom samlifvets vana uppkommen tolerans, ty flertalet kantoner höra väsentligen till katolska eller protestantiska kyrkan, och endast sex räknas för paritetiska. Emellertid talar man om Schweiz såsom en nationel enhet ehuru dess författning garanterar tre nationalspråk, eburu flere tungomål höras i dess representation, ch ehuru dess lagar utfärdas på franska, tyska och italienska. Och man gör det ej utan skäl. Den beslutsam het, hvarmed Schweiz för femton år sedan trotsade den stormakt, som nu utan gensägelse erkännes för verldens första militärstat,; vitnar om att enheten ej är en yttre och formel, utan en sådan inre och verklig, hvarur ett folks sanna styrka och medvetande om sin kraft framgår. I våra af nationalitetsstrider upprörda dagar är detta föredöme i hög grad märkvärdigt. Att Schweiz för sin lycklige ställning i detta bänseende, liksom för många andra betydande framsteg, väsentligen har att tacka den geromgripande förändring, dess författning undergick 1848, då det ombildades från. ett löst statsförbund till en för: bundsstat, derom torde meningarne näppeligen vara delade. Sedermera har 1866 en författningsrevision i samma riktning egt rum, och i år ha förhandlingarne om ytterligare steg å denna bana sysselsatt alla sinnen och tankar. Frågan föll förliden vår, och vid de sedan förrättade valen, först några nyval till ständerrådet, sedan och helt nyss allmänna val till national rådet, ha de båda partierna, revisionens anhängare och motståndare, ånyo mätt sina krafter. , Sedan förbundsförsamlingens slutvotering om författningsrevisionen den 5 Mars detta år utfallit, i nationalrådet med 78 ja mot 36 nej, i ständerrådet med 23 ja mot 18 nej, skedde den allmänna folkomröstningen den 12 sistlidne Maj. För det af förbundsförsamlingens båda kamrar antagna förslagets upphöjande till lag fordrades, som bekant, enligt författningen, att det bifölles så väl af de röstande schweiziska medborgarnes, som af kantonernas flertal. Omröstningen utföll med 261,072 nej mot 255,609 ja, således med 5,463 nejrösters öfvervigt, och af de tjugåtvå kantonerna hade nio bifallit, tretton förkastat förslaget. Nej röstade de fem franska kantonerna Fribourg, Vaud, Valais, Neuchåtel och Geneve, det öfvervägande italienska och rhetoromanska Graubiinden, det italienska Tessin, och af de tyska kantonerna de fyra äldsta eller 8. k. skogskantonerna Schwyz, Uri, Unterwalden och Luzern, samt Zug och Appen: zell. Vid det kraftprof mellan partierna, somsedan dess vid valen egt rum, har å ena sidan den ena kammarens redan förut svaga majoritet för revisionen förvandlats till minoritet, medan åter i nationalrådet deras öfvervigt, som äro anhängare af författnings-förändring, synes vara ungefär lika stor, som i början af året. Säkerligen har man att inom kort motse frågans förnyande och heta strider derom. Att ej ovigtiga skäl framdrogos för den centraliserande författningsreformen under den ytterst lifliga politiska kamp, som föregick afgörelsen, är onekligt. Särdeles voro de stora industriella och handels-intressena i norra och östra Schweiz ifriga för reformen: de åtrå likhet i lagstiftning till lättnad för affärernas gång. Från en annan synpunkt förfäktade man reformen, för att få en större myndighet gentemot ultramontanismen, och för att kunna något påskynda de katolska kantoner, som blifvit efter sin tid i afseende på offentlig undervisning, och i åtht en Pe Nm åå mr Mort EE MN me mn RR