Aftonbladet – 28 november 1872, sida 2

hufvud var sänkt, hakan hvilade embt brö stet och de enda hörbara uttryck af miss nöje som undföllo honom, gällde obestridli gen östanvinden, som utan försyn strök fran öfver hans axlar, föga respekterande der rockkrage af bomullssammet som han hade vikit upp för att skydda sig mot höstkylan Hvart han vände sina tankar, fann har sin ställning bekymmersam. Att resa et par hundra mil och för besväret få hör att han var dum som en idiot, var just icke roligt och föga bättre var, att tvingas resö tillbaka, för att underrätta Bradstock om att förföljelserna emot hans hustru utan misskund skulle fortgå. Hvilkendera som helst af dessa två män, som skickade ho nom fram och åter mellan sig, hade i sir makt att när det föll dem in, praktisers honom för lifstiden tillbaka till Hobari Town, och båda uppfordrade honom till hel och hållet motsatta mesyrer. Jag är ledsen,mumlade Grogram för sig sjelf och runkade på hufvudet, jag är riktigt ledsen öfver att Georg blifvit så fasligt aktningsvärd. Vi kunde ha gjort vackra affärer tillsamnians, vi! Men det är inte värdt att tänka på det, numera. Hvad skall jag säga honom om hans hustru, då har kommer och frågar mig? — se, detta är er sak att tänka pä! Om jag sade att jag inte träffat min kompanion så skulle han j samma stund komma på mig med en osan ning och sade jag att allt har gått bra samt att vi äro färdiga att göra hvad han ön skar, så skulle han vilja ha noga reda på alla förhållanden, och innan jag hunnit blin ka, vore han på mig igen. Enda utväg blir att säga raka sanningen och då skall man få se att han tror väl inte den heller. Jag begriper inte alls hur det här skall gå, tillade han med en högst betänklig min,