Aftonbladet – 28 november 1872, sida 2

d underhandlade om ett af de första jernigslånen på åtskilliga börsplatser i Tyskund, men en vacker dag faonno banker och ankirer på de olika orterna, i stället att ifla med och öfverbjuda hvarandra; Vara roderligen förenade till det välbekanta — onsortium, ät hvars förgodtfinnande vära iksgäldsfullmäktige då voro prisgifnå så er temligen på näd och onåd. Vimedgifval tt på den punkt saken nu hade kommit, örvaltningsrådets ställning var temligen rydsam. Å ena sidan förelåg ett anbud, vars antagande visserligen var, med hänyn till det för närvarande gällande priset på säkra fem-procents-obligationer, förbunjet med en uppoffring af måhända en rocent af läånesumman, men på samma sång var fullt betryggande och befride bolaget från all risk till följd af n möjligen inträdande förändring i penuingställningen. Å vandra sidan förelåg stt fixt anbud till en fördelaktigare kurs, nen endast på en del af lånet, och hvars intagande följaktligen varit förknippadt med ifventyret att, vid en möjligen förändrad penningställning, en förlust uppstått vid försäljningen af återstående obligationsbelopbet, fullt uppvägande eller till och med större in den vinst, som gjorts på den till högre kurs fixt öfvertagna delen af lånet. Slutlisen återstod utvägen för bolaget att direkt utbjuda sina obligationer åt allmänheten till den kurs, som förvaltningsrådet funne för sodt att bestämma, och som med hänsyn till rädande obligationspris väl icke bort kunna sättas lägre än till pari. Äfven härvid hade naturligtvis bolaget stått risken för de vexlingar, som möjligen kunnat inträffa i penningmarknaden innan lånet blifvit slutsäldt. Men härvid är att märka, att just genom tillvaron af det här bildade konsortium och af dess anbud, hade bolaget icke lika fria händer i afseende å valet mellan olika utvägar, som eljest hade varit händelsen. Det låg nemligen så der temligen i sakens natur, att om konsortiets anbud blifvit förkastadt och bolaget börjat operera på annat sätt för erhållande af sitt lån, hade konsortiets medlemmar kunnat antagas just icke komma att intaga någon alltför vänlig ställning till bolagets obligationer, och om man än icke behöft befara att de skulle visat benägenhet att trakassera dem (något som de otvifvelaktigt haft i sin makt), så hade de dock antagligen iakttagit en afhållsamhet och en köld, som, då i betraktande tages att def här är fråga om de: förnämsta banker och bankirer på platsen, kannat ha till följd, att obligationsförsäljningen ingalunda gått med den fart som eljest kunnat väntas blifva händelsen. Dertill kunde väl ätven knyta sig något afseende på den omständighetei, att det Kan för framtiden vara vida angenämare för bolaget att stå till-ifrågavarande mäktiga penningeinstitutioner: och bankirer i ett vänskapligt än i ett mer eller mindre spändt förhållande. Slutligen förtjenade utan tvifvel också den betingade depositionsräntan, som är åtminstone !2 proc. högre än den för tillfället gällande, något afseende, ty vi tro att om bolaget äfven sjelft utbjudit lånet, hade det varit önskligtatt obligationerna blifvit realiserade så snart som möjligt, och det synes ogs föga sannolikt, att ett försök att ställa obligationsheloppets inbetalning på aflägsna terminer skulle :!ha krönts med framgång, då hvarken allmänna kassor eller enskilda spekulanter lära velat binda sig för en framtid, under hvilken många vexlingar i penningmarkna den kunna vara att motse, helst som här icke förelåg något spekulationspapper af den beskaffenhet som det nyligen utbjudna fravska lånet. Lägger man dertill att det icke utan skäl kunde anföras, att anbudet ändock var högre än man kan erinra sig att något lån blifvit fit öfvertaget och att åtskilliga i dessa ämnen ganska hemmastadda män hysa den Bsigt,att det skulle ha varit mycket oklokt af bolaget att för besparing af I procent sjelit upplägga lånet till subskription, med risk att vid inträdd konjunkturförändring hafva en del af lånet osäldt, så kan det icke be: stridas, att förvaltningsrådet kan hafva haft skäl för det beslut, hvari det stannat. Men om vi således äro benägna att medgifva, att förvaltningsrådet, med hänsyn till den punkt på hvilken saken hade kommit icke förtjenar de härda omdömen, som myc: ket allmänt uttalas öfver dess beslut att antaga konsortiets anbud, så förklara vi deremot alldeles obetingadt, att vi anse det förfarande, genom hvilket förvaltningsrådet bragt saken på denna punkt, ha varit synnerligen oklokt. Vi tro att penningställningen för ögonblicket är sådan och begärligheten å ett första rangens fem-procents. papper, sådant som det i fråga varande må ste anses vara, så stor, att om bolaget kort och godt annonserat sina obligationer till försäljning al pari, så skulle hela förrådet ha varit upprymdt inom några få veckor, kanske dagar. Det bör nemligenicke förbises, att riksgäldskontorets femprocents-obligationer noteras till 102 å 10194 proc., Allmänna Hy: poteksbankens till 10114 å 101 proc. samt Stockholms stads lägst till 100!j2 proc. 0. s. v., samt att till och med sådana jernvägsobligationer, som i sjelfva verket icke äro annat än ett slags preferanceaktier i de re spektiva jernvägarne, beroende för sin rän teafkomst på ovissa behållningar å jernvägstrafiken, kunnat betinga temligen höga priser. Detta borde ha kunnat antagas sä som god grund för den öfvertygelsen att de ifrågavarande af Stockholms stad garanterade obligation erna skulle rönt lätt och ha stig afgång, om försäljningspriset icke satts högre än till pari, och åtskilliga medlem mar af det nuvarande konsortium skulle sä kert icke ha saknats bland köparne.