Aftonbladet – 28 november 1872, sida 2

Hon tryckte hans hand och återvände med skyndsamma steg framåt boningshuset. Utan svårighet kom hon uppför trappan och in i sitt rum. Dit inkommen svek henne krafterna; den onaturliga sjelfbeherrskning, hon under den förflutna timmen pålagt sig, ville ej längre stå henne bi; hon kastade sig ned på sin bädd och utbrast i våldsam gråt. Detta lidelsefulla utbrott af sorg räckte likväl ej länge och efterföljdes af ett dödslikt lugn. Det är likväl någon tröst, tänkte hon, sedan hon återvunnit fattning, det är likväl någon tröst, midt under fasan och jämmern af att veta honom saker till ett sådant brott, att han har yppat det och att den hemlighet, som så länge omgifvit honom, nu är skingrad. Min väg är gifven. Jag uppsöker mr Darston; han är en man af heder, och man säger att ban är en skicklig jurist. Jag gaf honom en gäng ett löfte, att om jag räkade i något bekymmer eller behöfde hans råd och bistånd, skulle jag bedja honom derom och att jag kunde lita på hans beredvillighet att hjelpa mig. Till mr Darston vill jag fara; honom vill jag säga hela förhållandet ärligt och öppet; af hans råd vill jag låta leda mig. . FEMTONDE KAPITLET. Joseph Grogram emotstår frestelsen, Under det att mr Pentweazle gick der uppe vid domkyrkan 1 Exeter och fröjdade sig öfver sina glada utsigter, intog Grogram sin plats i en tredje klassens kupå, för att anträda sin återresa till London. Att dömaraf hans uppsyn, var han på intet. vi belåten med samtalet med sin förman; hela utseendet vitnade emellertid mera om nedslagenhet än om vrede, hans