Aftonbladet – 28 november 1872, sida 2

De senaste telegrafiska underrättelserna ån Frankrike vitna icke om några frameg i biläggandet af den brytning, som ppstått mellan Thiers och nationalförsamngens höger. Majoriteten inom det utkott, till hvilket Kerdrels motion om stt var på presidentens budskap blifvit hänkjuten, skall nemligen, undantagande minitrarnes ansvarighet, icke vilja gö in på Agon af de konstitutionella förslag, hvilkas ntagande Thiers gjort till ett vilkor för tt han skall qvarstanna på sin post. De illgifvenhets-adresser för Thiers och de i ans budskap uttalade åsigter, hvilka från lika håll i landet ingå, skola dock sannoikt, i förening med venstra centerns sträf randen, förmå majoriteten till medgörlighet ch eftergift för presidentens önskningar, vilka uppbäras af den allmänna meningen Frankrike och bland hvilka i främsta rumnet stå tillsättandet ar en vice-president, skapandet af en första kammare samt den värvarande nationalförsamlingens partiella örnyande. Försöken att åstadkomma en jemkning emellan Tbiers och högern, den senare representerad af den Kerdrelska komitns majoritet, fortgå emellertid alltjemt, och som bekant har Thiers tvenne gånger infunnit sig i komitn och kontfererat med den samma. Den första af dessa konferenser egde rum förliden torsdag och utmärkte sig å säväl Thiers som komitens sida för mycken förbindlighet. Ordföranden, herti sen af Andiffret Pasquier. som bufvudsak. ligen förde samtalet med Thiers, inledde det samma med följande interpellationer: Hur skall det uppfattas, att den politi banketten uti Grenoble i budskapet bet nades gom en beklaplig tillfällighet? Hu kan det bringas i samklanug med fördraget i Bourdeaux, att i budskapet begäres förändringar i de nu bestående institutionerna? ä hvilket sätt ämnar regeringen öfver gifva de nu varande institntionerna och in. föra nya? Thiers svarade på den första fråman, att då nationalförsamlingen Ätskildes, voro förberedelser vidtagna til ätskilliga politiska möten. Det lyckades regeringen att förekomma dem nästan alla; några undartag hade emellertid gifvite, och och detvar detta som regeringen fann beklagligt. Regeringen hade dermed velat tillkännagifva, att den politiska banketten i Grenoble undått hennes uppmärksamhet, emedan man gifvit den karakteren af en enskild tillställ ning. Presidenten antog för öfrigt, att all: hans föregåenden utgjorde en garanti för, att han icke kunde gilla de åsigter, som blifvit uttalade i Grenoble. Sedan komitene president anmärkt, att komiten måste finna denna förklaring fullkomligt tillfredsstäl lande, öfvergick man 1ill de andra punk. terna och härom yttrade Thiers sig sålunda I ett land, hvilket i så hög grad är splittradt i partier som Frankrike, är det regeringens pligt att icke höra till något parti. Jag har fråmför allt måst bemöda mig om opartiskhet. Jag har icke ens tillhört mitt eget parti: ty jag var. som bekant. genom mitt offentliga Nf fäst vid den orleanska dynastien. Jag har ansett det för min pligt att stå utom alla partier, och om jag förtegat detta i mitt budskap, kunde man med sköj blifvit missnöjd der Det uppseende. som banketten i Grenoble förorsakade. gjorde det dock nödvändigt för mig att i regeringens namn ogills de uttalade åsigterna. Det vitnar om en märk värdig blindhet att göra mig till en radikal men jag måste uttala mig som regeringens chef icke som deputerad, och kunde derföre icke föra ett aggressivt språk. Denna tvistepunkt ö öfrigt af underordnad betydelse; det är budska pets innehåll, som väckt ogillande, icke derfö att man ej fann det konservativt nog, enär all: varit tvungna att erkänna dess konservativa anda utan derför att en del af samlingen funnit de alltför republikanskt. Det är i sjeliva verke öfver detta, som man är m jä. och jag skal nu förklara på hvilket sätt jag är republikan Då jag öfvertog regeringen, fann jag före mi: epubliken, och det var ingen, som föreslog mi: tt upprätta monarkien. Ensam var jag icke tånd dertill. Om det blifvit öfverlåtet åt mi nsam att ordna mitt lands förhållanden, skull ag ha föredragit en regeringsform efter det en gelska systemet framför republiken: men denn har kommit till följd af de många fel. som all monarkier begått. Jag måste icke blott upprät hålla republiken, derför att jag icke kunde fö råda det mandat. som blifvit mig anförtrodt, uta äfven derför att jag som statsman fann att del bäst motsvarade landets behof. Att tänka p något annat, skulle ha varit att störta landet ett kaos; jag har gifvit mitt ord. och jag måst hålla det. Det är min öfvertygelse, att mona kien är omöjlig. derför att det gifves tre dyns stier till en tron. Om någon tror, att monarkie är möjlig, må han då säga det. och om det nationaliörsamlingen gifves en majori 501 vill upprätta den, låt den då göra försöket oc jag skall draga mig tillbaka. Jag anser eme lertid icke en sådan. lösning möjlig. Man frå gar hvarför jag sönderslitit fördraget i Bordeaux såsom man uttrycker sig. Jag vill bedja er at genomläsa mina tal. Jag sade att vi, pm vi vill söka införa en författning. skulle splittra: under det vi kunde vara endrägtiga med afseend på landets reorganisation; men jag tillade, at ett ögonblick skulle komma, då man måste gör sitt val och uttala sig. Är detta ögonblic nu kommet? Jag vill icke bestämdt påstå det men hvad jag deremot vill framhålla är. att ma kanske kunde ha låtit provisoriet fortfarande eg bestånd, om alla visat behörig reservation oc hållit sig inom de i Bordeaux utstakade grär serna; men alla partier bafva öfverskridit den Både inom och utom landet har man proklamc rat andra suveräner än den lagligt beståend makten, och alla hafva bidragit att framkalla e allmän känsla af att något måste göras, att de närvarande tillståndet omöjligen kan få fortfars Jag har icke kommit hit för att föreslå er af roklamera den odelbara och oförgängliga rep liken såsom konventet gjorde det. Det oförgäng liga låter icke proklamera sig, och det skulle var löjligt om jag uppmanade er till något dylikt. Alll våra regeringar hafva proklamerat sig som val aktiga och alla hafva gått under genom sin absurda handlingar. Min tanke var, att vi, in nan den nuvarande kammaren uppbörde att var till, skulle antaga några organiska artikla några helt anspråkslösa och enkla, men ound gängliga bestämmelser för att regeringen skull kunna lefva och utveckla en regelbunden verk samhet. Alla tänka ju med ängslan på den blif vande kammaren, oaktadt det är min åsigt at man i detta hänseende gör sig högst öfverdrifn bekymmer. Men hur skall man kunna luona far