Aftonbladet – 27 november 1872, sida 3

Tidningsöfversigt. Uti Wermlands Läns Tidning för den 20 dennes förekommer ett af kammarherre C. Sköldebrand till vederbörande kommunalstämma afgifvet förslag om lämpliga åtgärders vidtagande till förekommande af olofligt bete ä skogsmark af sådane djur, som mest hindra skogens återväxt; och då detta förslag förtjenar all den spridning det kan erhålla och utgör ett lämpligt gif akt, för andra kommuner och andra skogsegare än dem för hvilka det närmast är ämnadt, så vilja vi här nedan meddela detta förslag in extenso: Till Wäse sockens fastighetsegare och innehafvare! Erfarenheten har visat. att nu gällande stängselförfattning af den 21 Dec. 1857 icke förmått åstadkomma tillräckligt skydd för våra, oss enskildt tillhöriga skogar, hvilka nu, derest de icke hållas instängda med ogenomträngliga, oförstörbara stängsel. icke allenast utgöra en gemensam betesplats för åtskilliga närboende fastighetsinnehafvåres kreatur, utan dessutom ofrelas af sådana djur, hvilka af backstugusittare, torpare och andre icke fastighetsinnehafvare, emot betalning mottagas, för att å andras marker erhålla sommarföda. Det är nu vanligt att, redan tidigt på vårarne, se stora lockar af getter, får och nötkreatur lrifvas in på enskildas skogar af legda vallare, hvilka under hela betestiden ströfva omkring med sina hjordar för att uppsöka de bästa betestrakterna. Detta missbruk omintetgör helt och hållet den enskilde skogsegarens bemödanden att på sina skogar åstadkomma skogens återväxt; ty, som kändt är, förstöra getter och får, der de beta, hvarenda skogsplanta de kunna öfverkomma, och samma förhållande är det med nötkreatur, hvilka, som oftast är fallet med här i fråga varande djur, utsläppas så tidigt på våren som möjligen ske kan, efter att under vintern blifvit mer eller mindre utsyuling. . Getter äro dock de djur, hvilka åstadkomma största skadan å skogen; ty de nöja sig icke med att uppäta trädplantornå, utan afgnaga barken och atbita topparne på ngskogen., Att med vanlig gärdesgård kringstänga en större skogstrakt, är alltför dyrbart och skogsödande; men — om äfven någon skulle vilja göra en sådan uppoffring, tjenar dat henom fill intet ; ty vallhjonen veta nog att bereda sina hjordar beqväma öppningar på stängseln; och närboende backstugusittare och äfven andre, som sakna vedbrand, föredraga att använda skogsegarens torra gärdesgårdar till bränsle, framför att köpa såant, eller att genom skogsåverkan förskalfa sig sitt behof deraf. hvilket sistnämnda är besvärli. gare och mera riskabelt.Jag hemställer till hvarje rättänkande och förståndig samhällsmedlem, om det icke är både billigt och nödvändigt att understödja den eller dem, hyilka för närvarande mer eller mindre lida af de här öfverklagade i sbruken, intill dess statsmakterna hinna att förändra den nu gällande stängsellagen så, att den laglydige, geasnragande medborgaren må komma i åtnjutande af det skydd, han bör hafya rätt åtnjuta och ee i detta fall lätt kan åstadkommas, om stängsellagen så förändras: att hvar och en, som eger husdjur. ålägges, att om dem taga sådan vård, att de ej olofligen inkomma på annans egor, dessa må utgöras af skog, utmark, beteshage eller af inegor. Undantag från nyssnämnda bestämmelse bör ej få ske. såvida ej landsting ino det län, der un dantag begäres. sådänt tillstyrker. Då det emellertid torde dröja, Innan den här ofvan ifrågasatta förändringen 1 gällande stängsellag kan åstadkommas och hvarje år, som går förloradt. under nuvarande förhållanden medför en stor förlust för framtiden, tager jag mig friheten vördsamt föreslå. dat egare och innehaf vare af fast egendom inom Wise socken tills vi dare måtte träffa följande Förening . 1;o Hvar och en, som hemdjur eger och vill släppa det eller dem i bete å sådan honom tillrig skogsmark, hvilken icke är genom laga hägnad frånstängd annans skogsmark, vare skyldig att. medelst vallning eller på annat sätt, om dem hafva sådan vård, att de icke olofligen inkomma å annans egor; bryter någon häremot, vare det ansedt som åverkan. 2:0 Ingen vare tillåtet att emot lega mottaga i bete andras getter, får, svin eller Hr pch hatva dem å sådan skogsmark, hvilken icke