Aftonbladet – 27 november 1872, sida 2

strid inom mig, antog en halft fattad tanke som sedan många mänader tillbaka blifvi bortvisad, ånyo form och gestalt. Min onde ande hviskade i mitt öra: Blif rik! Tag henne som du älskar till din hustru och bli lycklig med henne hela ditt lif! Du vet hva än jdet ligger gagnlöst begrafvet — tag de u! Sedan denna tanke fått insteg hos mig kunde den ej af något åter förjagas. Jag tänkte huru pengarna lågo der, begrafna nere 1 jorden, utan att göra någon lefvande varelse gagn och nytta. Inte visste jag i— nte heller ville jag utforska hvem detta guld med laglig rätt tillhörde; allt hvad jag tänkte, var att det fanns der — att dest gande skulle sätta mig i tillfälle att begärs lig till min hustru. Jag tystade mitt sam vetes röst med den föresatsen att då jag kom i besittning af denna färmögenhet,skulle jag bli god och välgörande; jag ville ej för slösa den på nöjen och fåfänga, utan an vända den till understöd och hjelp ät fat tiga, och till allmän välgörenhet. Sådans tankar, i den förtviflade belägenhet, hvar jag befann mig, byttes snart i handling Jag uppgjorde min plan, jag bemäktigade mig skatten och uttänkte den berättelse om min vunna förmögenhet, som du redan kän ner, Det öfriga vet du. Men hvad du inte vet är följande: Dt erinrar dig nog, Ellen, att första gängen dv nämnde mrs Bradstock, såsom en af din mor brors tjenare, var jag på väg att svimna I det ögonblicket kände jag, lika säkert som jag känner det i denna stund, att Försynens straffande hand var höjd emot mig och at mitt brott ovilkorligt skulle bli uppdagadt. — jag kände det; jag visste det! Jag tänkte på de mänga olika gänger, då jag oförmo. dadt blifvit bragt i beröring med denna