Aftonbladet – 26 november 1872, sida 3

tt, Ihvad jag kans, förklarar Ara X och hylla idel sig från sitt arbete. en! När nu vi kommo dit härom aftonen, sat in-Iden goda frun naturligtvis som vänligt oc a stickade på en tillsträmpå. re-j För Söderhafvet? sade vi, och om v erI smålogo, var det mycket litet, nästat omärk ligt, ty vi hafva sannerligen icke hjerta at göra det goda frumtimret förläget. Nej, det här paret strumpor tänker jag sälja, förklarade fru X., och då vi sågo frå gande på henne, tillade honi Jag sälje dem samt åtskilligt annät smått för att få jihöp litet pengar, som kunde fördeläs på de nödlidatide i Sverige, Danmärk och Tysk land, söm blifvit olyckliga genom de för skräckliga öfversvämningarne, Tillkännagifvandet öfverraskade oss, och det märkte aög fru X., hvarför hön ingick i en liten förklaring öfver förhållandet. Vi fönno deraf, att olyckorna i Sverige, Danmark och Tyskland rört till och med hennes bjerta, hvilket ända hittills icke satts i rörelse af något annät ån tillståndet på Sö derhåfsöärne, sådant det framställes af vissa : heliga missionsvänner. Ryktetom de fasansa I fulla öfversvämningarne och det deraf orgakade eländet hade trängt fram äfven till henne. Hon hade icke knnnat Hndkå ätt hörå det och ätt Inge det ett fält för menniskokärleken funnes på mycket närmare håll än bortom eqvatorn. Och hon stickade mycket flitigt, så flitigt att hon knappt hade tid att tänka på ei liteh andlig samman konst, Som den gången måste hållas henne föratan. Fru X. är icke just ung, och någon skönhet har hon aldrig varit, men den aftonen såg hon riktigt bra ut, ofantligt mycket hättre än då hon försöker att vinna oss för missionsterkötö sak, hvilket hon ännärs aldrig underlåter. Det var icke ett ögonblick mera fråga om det hedniska mörkret och vilseförda, som gå utan strumbor, utan om de stackars små barnen vid Östersjökusterna der nere i Danmark, Sverige och Tysklald; soin icke hafvä tak öfver hufvudet, icke bröd, icke kläder. Men, sade vår vän Y., som vanligtvis träffas hos fru X. och äfven den gången var der, skola vi verkligen samla pengar äfIven åt tyskarne? De ha just icke våra sympatier, och:::3 Både fru X. och vi önskade ej höra något vidare i den syftningen, utan förklarade: enstämmigt, att här icke vore fråga om tyskar eller skandinaver, utan om medmenniskor och medmenniskor, som lida nöd så att säga inför våra erna ögon samt hvilkas klägorop fylla Våra öron: Då teg vän nen Y., och en stund derefter förklarade han, att vi hade fullkomligt rätt. När han med oss lemnade fru X., blef det fråga om att titta in på Lagergrens kafe för att träffa några bekanta, men Y. förklarade, att så gerna han än besökte den lokalen, hädt hån dock förösätt sig att afstå derifrån under några dagar, ty det lilla, han kunde gifva de nödlidande, behöfde onekligen förstärkning. Y:s exempel inverkade äfven på oss andra, åtminstone för den aftonen, Men det är mycket troligts, säde hr Y., 1 att våra kafbvärdar anordna någon liten insamling eller på något sätt söka att göra sina lokaler nyttiga för de nödlidande, och då infinna vi oss ju mangrannt hos dem. Ja, det voro vi alla med om. Derjemte lofvade vi hvarandra att gå på alla konserter, spektakel, föreläsningar, konstutställ-1 ningar och öfriga offentliga tillställningar, som naturligtvis komma att gifvas till förmån för de olyckliga, som lidit af öfversvämningarna. Den förflutna veckan har frambragt en hel mängd förslag i det hänseendet. Det är ju tydligt att konstnärerna icke kunna se på huru grosshandlarne gå dem i förväg och samla pengar åt de nödstälda. Konstnärerna hafva icke så mycket pengar som gresshandlarne — det är itminstone vanligtvis fallet — men menni-g skokärlek sakna de icke, och den hjelper u lem ofta att hitta på utvägar. Ettparkon!t serter läta nog anordna sig. Förmågor, taanger, till och med storheter inom konsten k sakna vi icke. En stor andlig konsert t.ex.!m Jakobs kyrka; en stor verldslig konsert, ni . ex. i Stora börssalen, med litet muntert ti å programmet; ett par teatraliska föreställingar, t. ex. på Mindre teatern, till hvilka : fåra förnämsta artister från alla teatrar här ja idraga; ett par intressanta föreläsningar iJ: etenskapsakademiens hörsal; en konstut-)de tällning hvar som helst — och allt det der fö nom kortast möjliga tid! : Räcka pengarne icke till? Ah. för hvem af ager man oss stockholmare? Här finnas lå engar tillräckligt, och nöjen bruka vi ej)2 eka oss. Man kan visserligen invända, att öjen för välgörande ändamål egentligen äro ra: lämpliga, men ingen regel utan undantag. hä kulle det kanske icke förhöja värdet af en )P räktig symfoni, om vi visste att hvarje ton lin AE RESOR År idrager att stilla hungern hos en liten bm skarunge på skånska kusten samt att kom. .Pp ositionen i sin helhet på samma gång den til yller värt musikaliska sinne med hänryck. ut ing fyller ett helt fiskläges tomma magar Y9! ed god och kraftig spis. Skrattade vi åhända icke mer åt en glad visa eller åt 0 af .våra komiska skådespelares roliga pri amställningar, om dessa ej blott förskaffade )noi 8 ett nöje, utan skänkte en varm tröja åt Ssvå ubben, som förlorade alla sina kläder när bPel igorna sköljde öfver hans koja? Ja, låt få ;s få roa oss och låt de olyckliga på Sveri. cio P3, Danmarks och Tysklands kuster erfara link t de hafva medmenniskor i lifvet, som den anna och vilja hjelpa dem ur en oförvållad Un ;d. Det är hvad den förflutna veckan haft )PCP t säga denna gång.