Aftonbladet – 26 november 1872, sida 3

hela varelse genombäfvades af en stark si nesrörelse medan han lyssnade på henn Han ryste häftigt till och ett ögonblick så det ut, liksom han varit på väg att fall ned för hennes fötter; men genom en star ansträngning hemtade han sig och sad med ett säåradt och harmset uttryck i si röst: Jag förstår inte hvad anledning du ty ker dig ega, Ellen, att tala mig till u denna ton? Jag tror mig verkligen på et sätt, som borde omöjliggöra allt tvifve) hafva bevisat min kärlek till dig; och hva och en som verkligen känner mig, vet ocks att en.sådan kärlek kan jag ej hysa, uta att på samma gång skänka föremålet der för mitt fulla förtroende. Detta är emel lertid hvarken rätta platsen eller timme: för att tala i dessa ämnen. Det torde var: bäst att du nu går in; i morgon kunna vy tala vidare om denna sak. Nej, Frank! Jag lemnar inte denn: plats innan du antingen öppet vägrar at skänka mig ditt förtroende eller också full yppar anledningen till den själsoro som plå gar dig. Du bör ej tro, att det är min: iakttagelser denna qväll allena, som ha för mått mig till det steg, som jag har tagit Jag har med uppmärksamhet följt dig un der de förflutna veckorna; jag har observe rat din tankspridda, dystra min och väntat. vecka efter vecka, dag efter dag i förhopp ling att antingen din nedslagenhet skulle örsvinna, eller att du skulle säga mig ditt pekymmer och af mig vilja emottaga de ringa tröst och de enkla räd som jag fö när gifva. Men det har icke blifvit så nsam och stum har du burit din börda, nedan jag tärts af längtan efter att få dela len med dig. O, min älskade!... Hvarför å detta vis fortsätta att söka bedraga mig