Aftonbladet – 26 november 1872, sida 3

Den förflutna veckan lugnade oss något i afseende på våra lands mäns belägenhet i yttersta norden. Full komligt lugna kunna vi likväl icke ännu vara, ty om också några af de norska fångst männen lyckligt återkommit till sina hem. har detta dock icke lyckats alla, och vi veta icke bestämdt huruvida ej den Nor. denskiöldska expeditionens genom Gladans och Onkel Adams oförmodade och ofri villiga öfvervintrande der uppe hårdt anlitade förråder ej komma att ytterligare förminskas genom ännu flere opäräknade munnar. Vi hoppas emellertid det bästa. För närvarande lär väl föga annat vara att göra, men huruvida icke annat förut kunnat gö ras, blir en fråga, som vi ej våga besvara. Visserligen har man hört talas om att en auktoritet i denna sak, kaptenen frih. von Otter, ansett ett försök nästan hopplöst nu, men något sådant har den auktoriteten icke offentligt förklarat. Har hr Oscar Dickson verkligen, som det berättats, ställt betydlig summa till frih. v. Otters förfogande, om denne genast ville gå att uppsöka de nordpolsresande, och har detta anbud icke kunnat antagas? Det vore af intresse att få veta något bestämåt derom. För närvarande hafva vi fätt att tänka vå huru man skulle kunna bringa hjelp åt le genom öfversvämningarne i sydöstra Sverige, Danmark och norra Tyskland svårt hemsökta. Vi kommo för ett par aftnar selan till fru X, ty det händer att vi någon säng taga vårt t6 hos henne för att tala om dagens on dits och höra huru missionsverket framskrider på södra halfklotet. Fru X. är en bjelpsam och hygglig menniska och som hon sällan går ut och sällan läser idningarna, så vet hon icke just af att henres hjelpsamhet kunde finna sysselsättning vå nära håll. Hon har derför riktat sin nenniskovänliga uppmärksamhet i synneret. på Söderhafsöarnes befolkning. Hvarje inter stickar hon med egna, ganska fina ch väl formade, händer ett par dussin ull trumpor ät vildarne på dessa öar för att, åsom hon uttrycker sig, göra dessa stackare elaktiga af den sanna civilisationen. Till en sanna civilisationen hör i främsta rumtet ett par goda ullstrumpor, menar fru X. hvarje strumpa lägger hon ett exemplar f Den kristliga morgontrumpeten, hvilen lär vara det verksammaste medlet till ndlig väckelse; och för ordentlig expedition ir missionsverket sörja. Jag har gjort SNOK SK ae SN es