Aftonbladet – 19 november 1872, sida 2

tt utveckla den bekantskap och det ömse-hv idiga förtroende, det kamratskap och den ba ålitlighet i faran. hvarförutan både styr-me an, skickligheten och intelligensen ej ärolme iycket värda. Denna moraliska styrka vinlatt es för närvarande i vår armå genom stam-ha oldatens längre tjenstetid, utan att haniste erföre behöfver blifva någon uttråkad gar-lit isonist, och det är sannolikt att den sven-ha ke soldaten just i detta afseende, som är vi! igtigare än hvarje annat, står fullt så högt, oc m icke högre än någon annan soldat. För!K äng bör denna tjenstetid dock icke vara. en Soldaten bör i regeln icke tjena längre, äu fö utt ban ännu med full arbetskraft kan lemna fa umen, och han bör då kunna utgå deruturvz ned några samlade penningmedel. 20 På armåns befäl och underbefäl, af hvilka lvi nan naturligtvis måste fordra, att de skolajm illegna sig all den militära bildning, som ler uppfyllandet af deras ansvarsfulla pligterler kräfva, skulle genomförandet af den all-lle männa värnepligten på det sätt vi här tänkt l uj sa det, vägentligen hafva det inflytandet, le att de, då icke allenast vapenöfningarnesk ändamålsenliga ledande och verkställande, tl utan äfven tillsynen öfver allt som i mili-n täriskt hänseende — en vidsträcktare kon-si trollering och expeditionsföring, möålskjut-fc ningsöfningar, ungdomens krigiska uppfo-jn stran — vore att iakttaga, komme att åligga ls dem, skulle för det nationella lifvet erhållalA en vida större betydenhet, än de nu hafvalv och derigenom se sig föranlåtne att medln fullkomligt öfvergifvande af det inskränktis militäriska betraktelsesättet, ställa sig ute-!s slutande på nationel grund, för att fråns denna fasta botten taga hela folket med sign i striden för konung och fädernesland. Ge-lo nom den ett helt år varande rekrytbildningen fi finge.de äfven tillfälle till en betydligt ut-la sträckt tjenstgöring och den praktiska öf-d ving, som. detta innebär, men full militä-k rigk sysselsättning för allt befäl och underi befäl är ut och år in, det kan icke ästad-g kommas af det skäl, att detta förutsätter fullt krigstillstånd, och man kan ju ej göralk krig för armåns öfnings skull, huru verk-!k ligen praktiskt detta eljest i rent militä-r riskt hänseende kunde vara. De, som ejlu kunna få fullt att göra, böra sättas på half in sold och mellan vapenöfningstiderna, få an-le vända sin tid efter eget godtfinnande. Delr komme då att ungefärligen motsvara detjc preussiska landtvärnsbefälet och detta harjk visat sig vara fullt användbart. Beträffande specialvapnen, artilleriet, ka lr valleriet och fortifikationen, så hafvade vis-1 serligen hvar för sig sina egna förhållani den, men desse äro väl dock icke af denlt beskaffenhet, att de skulle förhindra gonom-: förandet af de grundsatser här blifvit fram-1 ställda. Med antagandet af 6 veckors re-l: krytskola såsom åliggande hvarje vapenför man, kan både för artilleriet och fortifikationen fullt användbart manskap erhållas. Kanonserveringen och artilleriets hela fot-: exercis är ganska lätt lärd och den färdighet i ridving, som erfordras för att kunnal följa med i spannet på en af högerhästarne, är icke större, än att den väl af de fleste samtidigt härmed skulle kunna förvärfvas. På den fullbildade artilleristen måste deremot helt andra fordringar ställas. Vapnet är mycket kompliceradt och här är så mycket att iakttaga, att en fullgod artillerist nog behöfver fullt ut så lång rekrytbildving som infanteristen. Vid fortifikationen är ett liknande förhållande; mycket finnes här att göra, som kan vara inhemtadt på nämnde kortare tid, likasom å andra sidan manskapet här har mera att lära än vid något annat vapen. Dessa båda vapen äro i lalla hängeenden dyrbara, och man måste I gilva dess manskap, som i regeln måste vara garnisoneradt, så fördelaktiga tjenste I vilkor, att man kan påräkna fullgodt och till-Iförlitligt folk. God betalning och kort tjenstetid ingå såsom hufvudfaktorer i denna uppgifts lösning. Återstår kavalleriet, och att man på 6 veckor kan dana en användbar kavallerist, det tro vi alldeles icke. Det kavalleri, som icke är ypperligt, är odugligt; här finnes ingen aktningsvärd och användbar mellangrad, Kavalleriet har länge erkänts vara det ädlaste vapnet i den mening, att det på en gång är i förmåga at lnästan underbara bedrifter, och detta i vida -Ihögre grad än något af de andra vapnen, .Joch tillika är det ömtåligaste af alla vapen, -)så att det erfordrar den yttersta omsorg, för att väl kunna hållas vid makt. De som .hafva hemlig eller uppenbarlig motvilja mot Jallt som egentligen har någon lyftning uti sig, sågo icke utan allt välbehag huru infanterieldens ökade styrka tycktes alldeles komma att förödmjuka kavalleriet och yrkade på grund häraf dess nedsättande tin fullkomlig obetydlighet, Det sista kriget har emellertid gifvit kavalleriet en förökad i stället för en förminskad betydenhet, ehuru dess förnämsta verksamhet nu blifvit en annan än tillförene. Låg denna förut i Ichocken, i det med oemotståndlig fart framI gående slutna anfallet, så ligger den nu i -Iden så hög intelligent utbildning erfordran-Id8 förposttjensten i stort. Chockens värde .kan visserligen aldrig upphöra, och både i det österrikiska, det franska och det preusI siska kavalleriet hafva under de senaste krirgen — likasom det engelska under kriget på e Krim — gifvit prof på den ädlaste sjelfuppn Joffring och den mest lysande tapperhet, och derigenom äfven gjort de sina de väsentli, gaste tjenster, men kavalleriets dagliga och a förnämsta tjenstgöring blifver hädanefter 1 tydligen, att med den största enskilda djerf-Ihet och omtänksamhet beständigt på alla risidor omgifva fienden, utforska hans förer hafvanden och för honom dölia egna trapiperg företag. För ati detta i hela sin omfattning skall kunna lyckas, måste hvarje r kavallerist icke blott, såsom hittills, vara an osblakblig vettara noeh väl knynna fära sina I 8 ee Me vv RR FF FA