Aftonbladet – 19 november 1872, sida 2

komma till något af mig kändt gömställe vid Graveseud öfver natten, som de kommo mig på spåren. Jin stor, tjutande folkho jagade mig gata upp och gåta ned; allt efter som jag tog en lof, så krökte och svängde den sig med. Till slut kom jag undan, in på en enslig plats och hoppade genom ett öppet fönster in i ett rum, der jag fann en ung herre alldeles ensam. Jag gick rätt fram till honom, berättade hela förhållandet och bad honom gömma mig eller låna mig kläder för att komma undan. Han nekade härtill och då for satan i mig och jag kastade mig öfver honoml... Vi rullade om hvarandra på golfvet, men han fick fatt i knifven som jag hade tappat, och hvad som derefter hände, mins jag ingenting af. Hvad som hände, enligt hvad jag hört — inföll Grogram — var att han gaf di en ordentlig Stöt innanför vested, gom kör stade dig lifvet. Ja. sådan var den historia som berätta deg. Nu vill jag säga dig rätta förhållandet, men kom väl ihåg att det för öfrigt endast är kändt af de personer som dermed hade att skaffa. Jag Visste inte åf något, förrän några dagar derefter. Då jag vaknade upp, hade jag glömt hela striden och ullt hyad som derunder hände; men jag på minde mig att jag hade hoppat ur en jerp vägskupå, att jag legat gömd ofvanför ett kalkbrott och att de hade jagat mig seder: merå. Jag vaknade alldeles som då man sofvit djupt och mindes tydligt hvad jag nyss nämnt. Jag var kraftlös som ett nyfödt barn och kunde ej eps lyfta hufvudet från kudden, der jag läg. Jag säg straxt att jag inte befann mig iett fängelse; rummet cbg snyggt och byggligt ut, så mycket jag kunde finna, ty gardinerna voro ned: fällda för att utestänga dagsljuset,